Efter ett drygt kvarts sekel har nu Caritas avslutat sin verksamhet i Hjällbo. Den katolska frivilligcentralen startade en gång för att bekämpa segregationen i stadsdelen. Med den försvinner också eldsjälen Gun Holmertz, som uppger att hon numera bara ska vara pensionär.

En av orsakerna till att Caritas öppnade sin verksamhet just i Hjällbo, var att Göteborgs politiker vid den tiden kallade området getto. Detta trots att det fortfarande i tidigt 1990-tal bodde en betydligt större andel svenskar där.

– Jag upprördes över att ingen ville ta ansvar över området. Jag ville att vi skulle samlas och lära av dem. Ganska snart förstod vi att deras önskningar främst var att få en plats för att lära svenska språket, få hjälp med det till barnen och till de äldre.

Underlaget borta

I och med att lagen om eget-boende, hos exempelvis släktingar, nu har upphört, ska asylsökande framöver bo på förläggningar i väntan på beslut. Då Göteborg saknar sådana blir det andra kommuner som kommer att anvisa boenden. Därmed saknar Caritas underlag för sin utbildningsverksamhet, vilken byggde på statliga bidrag.

Nu tackar Caritas alla gäster från Angered som har deltagit i i verksamheten under den gångna tiden. Det huvudsakliga arbetet bestod i språkträning, samhällsorientering i hur Sverige fungerar, läxhjälp för mellanstadieelever, tidbokning till sjuk- och hälsovård samt hjälp och stöd till att tolka, tyda och svara på meddelanden från svenska myndigheter.

– Vi hade motsvarande gravöl den 18 juni på eftermiddagen. Då kom ett 40-tal besökare. Nu är jag 81 år, jag har inga mer idéer och jag har haft cancer till och från. De tre lönebidragsanställda är varslade från sina jobb, säger Gun Holmertz och beklagar att de måste leta efter jobb i dessa svåra coronatider.

Knackade dörr

Gun Holmertz engagemang i Hjällbo inleddes medan hon fortfarande arbetade som undersköterska på Sahlgrenskas öronklinik. Med tjänsten på tio nätter i månaden hann hon engagera sig i det ekumeniska projekt som ledde fram till Frivilligcentralen i Hjällbo. Hon började med att knacka dörr i området och bjöd in till Öppet hus.

– Då visste knappt någon vad det var. Sedan växte det fram. Till en början var det mest män som kom, men efter några år kom kvinnor att dominera.

Efter tre år i en tvättstuga flyttade verksamheten in på 60 kvadrat, vilket växte till 300 för att i slutet krympa igen till 100 kvadrat. På olika sätt har de lyckats få bidrag till hyran, och detta utan att fuska med deltagarnas närvaro, poängterar Gun Holmertz, mån om att när som helst ta emot kontrollerande tjänstemän.

Åkt på smällar

Hon vet inte hur sorglig stängningen är för Hjällbo som område, där Caritas främst har dragit till sig vuxna kvinnor. Något annat kan ju komma. För Guns egen del har de ständiga engagemangen lett till att få gamla vänner finns kvar.

– Jag är ju inte känd för att vara diplomat precis, jag brukar inte höra några varningsklockor ringa. Därför har jag åkt på många smällar under åren, men nu ska jag vara lugn och förnöjsam.

Däremot har maken Gunnar alltid stöttat hennes engagemang. Han brukar säga att det inte är någon idé att försöka stoppa henne, för hon gör som hon vill ändå. Kanske får hon mer tid för de tre barnen mellan 56 och 45 år och fyra barnbarn.

– Det blir ett stort tomrum, eftersom alla har varit välkomna till Caritas Frivilligcentral. Nu ska jag skriva av mig om allt jag har gjort under åren, vad jag har bidragit med och vilka missar jag har gjort, säger Gun Holmertz.

Det blir Somaliska Kulturföreningen som övertar lokalen på Skolspåret 29 i Hjällbo.

Föregående

Hur Tokby sattes på kartan

Nästa

"Låt hyresgästerna bestämma renovering"