”Hamnarbetarförbundet har ingen chans”, sa Anders Lindström om förbundets kamp för ett eget kollektivavtal i containerhamnen.

”Olustigt”, säger Peter Annerback, ordförande i Hamnarbetaförbundets Göteborgsavdelning om att sätta sig i medling med en medlare som redan har sin uppfattning klar.

Anders Lindström var tidigare ordförande i Sjöfolksförbundet, chef för Sjöfartsverket och generaldirektör för Medlingsinstitutet.

Medlingsinstitutet har nu kallat parterna till medling och Lindström har, tillsammans med Jan Sjölin, utsetts till medlare i den pågående konflikten i containerhamnen.

I förra veckan uttalade sig Anders Lindström i Spanaren och sa, att Hamnarbetarförbundet inte har en chans att få ett eget kollektivavtal.

– Det är det först tecknade kollektivavtalet som tillämpas. Därför kan Hamnarbetarförbundet inte få ett eget avtal, sa han.

Det har väckt förvåning hos Hamnarbetarförbundet,.

I ett brev till Medlingsinstitutets generaldirektör Carina Gunnarsson skriver Hamn 4:ans ordförande:

”Hej Carina,
Mitt namn är Peter Annerback och jag är ordförande för Sv. Hamnarbetarförbundet avd. 4 i Göteborg.
Det känns väldigt olustigt att sätta sig i medling nästa onsdag, eller vilken annan tid som helst, när en av de utsedda medlarna uttalat sig i media om vilka möjligheter och rättigheter vi har som fackförening, vi har även svårt att förstå varför man  gör något sådant. Personen ger också en skev bild på rättsläget och vilka möjligheter även medlingsinstitutet/medlarna besitter.”

Han skickar också med en länk till Spanarens artikel.

Och en dom från Arbetsdomstolen från den 17 maj i år som han anser talar för att Hamnarbetarförbundet har rätt att slåss för att få till, och kunna sluta, ett eget avtal.

Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, ger Hamnarbetarförbundet rätt – och Spanaren bakläxa.

Så här skriver han i ett mejl (något kortat):

”Blir ofta lite fel, hos spanaren… Anyway, så är det inte Peter som ’anser’ något, om Spanaren spanade så långt att de var evidensbaserade och drevs av professionsetos, så läste det i vart fall vad AD, inte ’anser’, utan konstaterar gällt sedan 1928, då vi som bekant fick 1928 års KAL:

Arbetsdomstolen har i tidigare avgöranden tagit ställning till tillåtligheten av en stridsåtgärd när det har gjorts gällande att den syftat till att tränga undan eller ändra befintliga kollektivavtal. Domstolen har då sammanfattningsvis uttalat följande …  Utgångspunkten är att en arbetstagarorganisation kan vidta stridsåtgärder till stöd för ett anspråk på kollektivavtal för ett tillämpningsområde där kollektivavtal redan gäller mellan arbetsgivaren och en annan arbetstagarpart, trots att det ytterligare kollektivavtalet strider mot det redan befintliga. Att kollektivavtalen strider mot eller är oförenliga med varandra är ett problem som löses inte genom förbud mot stridsåtgärder i syfte att få det senare kollektivavtalet till stånd utan genom rättsprinciper om konkurrens mellan olika kollektivavtal. Situationen är en annan när stridsåtgärden framstår som ett angrepp på det redan befintliga kollektivavtalet. I ett sådant fall strider stridsåtgärden mot 42 § medbestämmandelagen. De situationer som avses är sådana där en utomstående arbetstagarorganisation inte enbart för egen räkning ställer krav på ett konkurrerande kollektivavtal utan uttryckligen fordrar att arbets- givaren ska tillämpa det kollektivavtal som organisationen begär även på arbetstagare som är medlemmar i den arbetstagarorganisation som är part i det redan befintliga kollektivavtalet och därmed bundna av kollektivavtalet.

Varsågod…”

 

 

Föregående

Angereds kamelcenter kämpar vidare

Nästa

Ett 30-tal sökande vill bli HR-chef i nya myndigheten