Trots tidigare påtalade brister på Lövgärdesskolan har kommunen inte gjort tillräckligt för att ge alla elever studiero och det stöd de behöver och har rätt till enligt lagen.

Om inte bristerna åtgärdas senast 1 april nästa år hotas kommunen av ett vite på en miljon.

Situationen på skolan är enligt Skolinspektionens beslut kaotisk: sjukskrivna lärare, hårda ord, bråk och kränkningar mellan elever är vardag. Eleverna får inte det stöd de borde få.

”Utredningen ger sken av att arbetet kring extra anpassningar och särskilt stöd närmast kollapsat i vissa årskurser”, skriver Skolinspektionen

”Konsekvenserna för de elever som berörs av de konstaterade bristerna riskerar att bli långsiktiga och bestående.”

Också bristen på studiero påtalas:

”…  i de gemensamma utrymmena är det ofta stökigt och otryggt… elever knuffas, bråkar, skriker och springer omkring utan att ta hänsyn till andra …  Lärarna berättar att det ’händer mycket’, särskilt i anslutning till raster … i form av slagsmål, knuffar, med mera…”

”En lärare … berättar att hon … pratat med elever om tryggheten och studieron vid skolan… då framkom att 43 av de 53 elever …  någon gång drabbats av huvudvärk som en följd av den stökiga skolmiljön och att inte en enda av eleverna kände sig helt trygg i skolan eller på rasterna.”

”Eleverna … beskriver ett hårt språkbruk och att elever ofta blir retade och mobbade … våld och hot mellan elever.”

I årskurs 6 har fem lärare slutat sedan höstterminens start. Två är sjukskrivna. Bara en ordinarie lärare finns kvar.

”(Eleverna) … berättar att deras lärare i SO och engelska varit sjukskriven i två månader och att de under denna tid inte fått någon ordentlig undervisning i dessa ämnen; eleverna säger att vikarien mest låtit dem titta på surfplattan. De uttrycker en oro för att de inte kommer att kunna klara alla moment i kommande nationellt prov i engelska.”

Rektorn medger att kvalitén på den undervisning som bedrivits av obehöriga lärare under hösten ”nog inte varit den bästa”.

 

Föregående

Så medietränar kommunen sina direktörer

Nästa

Heil över konsten - en hyllning?