EU-medborgare som tigger på Göteborgs gator skyddas av samma lagar som du och jag. De har samma rättigheter och samma skyldigheter.

Det vill Sverigedemokraterna i Göteborg ändra på. Men fler partier än SD vacklar i stödet för de fattigaste av oss.

Förra sommaren fick Social resursnämnd i uppdrag av kommunstyrelsen att ta fram en handlingsplan för stadens arbete med  ”socialt och ekonomiskt utsatta EU-medborgare”. Alltså framför allt de romska tiggare som ofta kommer från Rumänien och Bulgarien där de lever i fattigdom med diskriminering och utanförskap.

I veckan behandlas förslaget till handlingsplan i kommunstyrelsen.

Det är en plan som slår fast alla människors lika värde, slår fast rätten för EU-medborgare att röra sig fritt, kommunens skyldighet – enligt socialtjänstlagen och internationella konventioner som FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, barnkonventionen och konventionen om kvinnors rättigheter. De ska se till att människor, och särskilt barn, inte far illa, rätten till sjukvård och skolgång. Kort sagt, de rättigheter och skyldigheter kommunen och vi alla har.

Planen berättar också hur kommunen (och kranskommunerna) kan agera för att fullgöra sina skyldigheter och hantera också fattiga medmänniskor med respekt och omsorg.

De fattiga tiggarna har blivit fler.

År 2006 noterade de ansvariga i kommunen ett tiotal personer som ”försörjde sig i gatumiljö”.

Hur många de är i dag i Göteborg och kranskommunerna vet ingen.

”Som en redovisning kan nämnas att under ett år har nästan 600 unika personer sovit inne på det nattboende som Göteborgs Stad finansierar och staden har samtidigt haft ett 60-tal illegala bosättningar, det vill säga platser där man campat illegalt. På platserna har det vistats mellan 3-120 personer”, skriver stadsledningskontoret.

Förslagen till åtgärder utgår från de krav  lagar och förordningar ställer.

Så till exempel föreslås reglerna slå fast att ”ingen avhysning ska ske utan information om andra möjligheter. Information om insatserna ska i möjligaste mån finnas översatt på de språk som berörda personer förstår”.

Förslagen om en lagenlig och human handlingsplan tilltalar dock inte SD.

Partiet påstår att staden har ”mycket stora ekonomiska problem som ständigt förvärras” och anser att de ekonomiska effekterna borde utretts bättre. Partiet noterar att det står ”oerhört mycket om alla rättigheter dessa grupper har … Det är dags att påtala skyldigheterna som de också har. De är till exempel att stå för sin egen försörjning och att följa och respektera Sveriges lagar.”
”Sverigedemokraterna undrar varför vårdnadshavarnas ansvar aldrig betonas. Vi anser att det främst är de som har ansvar för sina barn vad gäller skolgång och dräglig boendemiljö”, skriver SD också och anser att ”EU:s fria rörlighet missbrukas”.
Utan något eget förslag om hur frågan ska hanteras för att kommunen ska kunna leva upp till lagens krav föreslår partiet att kommunstyrelsen inte ska godkänna den föreslagna handlingsplanen.  Vad det skulle innebära är oklart, förutom att tjänstemän i olika positioner då skulle få tolka lagar och konventioner efter eget huvud, utan vägledning från dem som har det yttersta ansvaret.
Också Kristdemokraterna, i andra sammanhang kända för socialt engagemang, är oroliga för att kommunens ekonomi ska ta stryk av att kommunen följer lagar och konventioner.
Till skillnad från SD har de dock ett förslag – att ändra lagarna.
Partiet vill bland annat att illegala bosättningar ska avhysas lättare än enligt de regler som följer av gällande lag.  I dag kräver rättssäkerheten att kronofogden kan identifiera dem som bosatt sig utan tillstånd. KD anser nu att Göteborgs Stad och regionen ”bör ligga på för att …  avhysningarna effektiviseras”.
KD oroar sig också över vad det kostar kommunen att följa lagar och konventioner i fråga om de fattiga.
”Det som föreslås i planen kan innebära kostnader för Göteborgs Stad…  Det är för oss självklart att Göteborg ska genomföra dessa åtgärder, men det är inte rimligt att våra kostnader lämnas helt utan kompensation. Det bör därför utredas om Göteborgs Stad kan kompenseras… Tänkbara modeller är att kommunen fakturerar staten som i sin tur kompenseras av den aktuella medlemsstaten, att kommunen fakturerar den aktuella medlemsstaten direkt eller att kommunen fakturerar EU”, skriver KD.
Tidigare har Cecilia Magnusson, moderat riksdagsledamot från  Göteborg, föreslagit att tiggeri ska förbjudas. Något som stött på motstånd också i hennes eget parti.
I ett svar till en interpellation från SD säger kommunalrådet Marina Johansson (S) i veckans fullmäktigemöte att det SD kallar kommunens ”frivilliga kostnader” för EU-migranter är försvarlig:
”Staden har ett ansvar att ge akut nödbistånd åt människor som vistas innanför kommungränserna. Att låta människor frysa eller hungra ihjäl är inte försvarbart, varken juridiskt eller etiskt.”
Diskussionen om kommuners kostnader för fattiga är inte ny. Vilket Stig Dagermans sista dagsedel i Arbetaren den 5 november 1954 visar (för den vetgirige: herr Åleby var det året ordförande i fattigvårdsnämnden i Sunne   och tyckte att  det är ”ynkligt att folk som har understöd skall ha hund”):

”Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ity
att annars så köper de valar,
fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas.
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.”

Föregående

Låt Handelstidningens namn vila i frid

Nästa

Sagnias succétränare valde Göteborg