JAG HAR LÄRT mig ett nytt ord, Ålderism. År 2008 skrev gerontologiprofessorn Lars Andersson boken ”Ålderism” för att visa att även äldre behandlas diskriminerande och med stereotypa föreställningar. Kortfattat kan det väl beskrivas som en skev syn på äldre.
Begreppet och debatten har blivit mera frekvent i dessa dagar vilket kan bero på min selektiva perception eller på den situation som vi har med en pandemi som inneburit att många äldre på äldreboenden har avlidit. Detta kommenterades av en expert i media med orden ”det är ju tur att det är de äldre som avlidit”. Tur för vem och överhuvudtaget ”tur”?
JAG UPPMÄRKSAMMADE också att äldre på ett äldreboende i Gislaved blev fråntagna en gåva med läskedrycker då denna dryck inte ansågs lämplig. Kommunen backade efter några dagar och tillät drycken men ändrade sig igen och ansåg att de äldre fick dricka läskedrycker om de ville och själva inhandlade den. Behövde man besluta om att de äldre fick inhandla sin egen måltidsdryck och hade man tänkt förbjuda? Vad innebar detta i synen på de äldre? Kunde de inte förstå sitt eget bästa?
Barbro Westerholm, riksdagens ålderspresident, numera 87 år, blev intervjuad och uttryckte sin syn på ålderism. Hon tog upp att riksdagsmännen och kvinnorna som grupper blivit allt yngre över tid.
Om man ser till åldersfördelningen i riksdagen efter 2014 års val (SCB) och jämför med befolkningen:
Valda I befolkningen
18-29 år 10,6 19,0
30-49 år 49,9 31
50-64 år 3 7,8 23,4
65 och äldre 2,6 26,3
Om vi skall tala i representationstermer är naturligtvis personer över 65 år klart underrepresenterade och personer mellan 30 och 49 år mest överrepresenterade om vi jämför med svenska folket.
ANDRA SOM varit ute och diskuterat ålderism är bland andra Björn Ulvaeus som menar att Folkhälsomyndigheten förlöjligar äldre i till exempel en kort reklamsnutt där äldre genomför något som skulle kunna sägas vara dans, och det skulle vara förfärligt om denna klichéartade syn präglade svenska myndigheter.
Om det skulle vara så att riksdag, kommuner och myndigheter ägnar sig åt ålderism så är det naturligtvis allvarligt. Och tänker man sedan på representation i olika organ och ser till ålder på samma sätt som kön, utbildning, etnicitet med mera så har vi en tung diskussion framför oss. Men det får bli en annan gång.