ÄVEN OM JAG inte är någon bokrecensent vill jag rekommendera den bok som är den bästa jag läst på mången god dag. Jag läste den framför allt av två skäl. Dels för att den beskriver hur ett samhälleligt drev uppstår och utvecklas samt hur media kan vrida detta drev i en speciell riktning som blir förödande.
Boken heter Den siste teaterdirektören och är berättelsen om Benny Fredriksson. Författaren är Johan Hilton som är kulturchef på Göteborgs-Posten.
FÖRST SKALL SÄGAS att handlingen utspelas i Stockholms teatervärld som jag inte känner. Att jag trots detta finner boken utomordentligt god, intressant och välskriven beror på att berättelsen blir allmängiltig och handlingen likaså. Uppdelningen av bokens kapitel i allt från Prolog över akt 1 till 5 samt epilog går som ett antikt drama från huvudpersonens barndom till det bittra slutet.
Huvudpersonen i boken är Benny Fredriksson som tidigt beslutar sig för att syssla med teater. Han slutar skolan i förtid för att ägna sig åt sitt intresse, teatern, med att riva biljetter, uppträda som statist och annat med anknytning till teatern. Senare kommer han in på scenskolan och blir skådespelare men hans intresse är att leda teatern och att utveckla teatern. Han blir också teaterdirektör för Stadsteatern i Stockholm som senare slås ihop med Kulturhuset, Unga Klara och Skärholmen.
DET OMRÅDE HAN sålunda bestämmer över blir större och större vilket visar att han lyckas bra i sitt arbete. Även om man mäter verksamheten med ekonomiska mått, antalet uppsättningar eller publik så går det bra. Men så slår ödet till ödet i form av protestlistor från skådespelare samt Metoo-uppropet 2017.
När allt går så bra uppstår naturligtvis problem. Ett problem är t ex att publiken vill ha kända skådespelare vilket gör att inte alla får de ledande rollerna, ju längre pjäserna går med fulla hus desto bättre för ekonomin men andra pjäser får inte plats med sina roller.
TEMPOT DRIVS UPP för ekonomins skull vilket drabbar vissa skådespelare och leder till missmod. När så Metoo slår till kopplas detta ihop. Metoo handlar egentligen om att manliga chefer och skådespelare gör sexuella närmanden och sexuellt värre saker samt att ledningen inte gör något åt problemet samt att det påstås råda en tystnadskultur inom Stadsteatern och Kulturhuset.
Detta leder till att Aftonbladet 2017 griper in och påstår saker som de fått genom att intervjua ett antal anonyma personer (utom Fredrikssons tidigare sekreterare som intervjuas med namn).
DET LEDER TILL att Aftonbladet sänder över 20 påståenden till Benny Fredriksson att besvaras inom fyra timmar. Att besvara sådana frågor (som liknar frågan har du slutet slå din fru) på så kort tid är naturligtvis omöjligt och de lämnas över till en kommunikatör för besvarande. Därefter publicerar Aftonbladet att Benny Fredriksson inte velat besvara frågorna och man publicerar sina intervjuer. De handlar främst om hans ledarstil som beskrivs som auktoritär, icke-lyssnande samt att han inte tar itu med missförhållanden.
DÄREMOT HAR INGA av problemen med Metoo att göra. Fredriksson beskrivs inte ha med sexuella trakasserier eller annat sexuellt att göra. En sak kan ha med Metoo att göra. Han beskylls för att ha tvingat eller förmått en skådespelerska att göra abort för att få rollen. Men det framgår inte när eller hur detta hänt och Aftonbladet backar från beskyllningen men en ledarartikel om det står kvar. Ett flertal artiklar med liknande karaktär följer.
DETTA DREV FRÅN Aftonbladets sida klandras senare i Pressens Opinionsnämnd för att ha grovt brutit mot god publicistisk se genom att ha publicerat artiklarna. Nämnden anser att tidningen inte haft tillräckliga belägg för en rad anklagelser samt har publicerat djupt kränkande och nedsättande omdömen om Benny Fredriksson som det är mycket svårt att försvara sig mot. Stockholms stad initierar en utredning om händelser på Kulturhuset och Stadsteatern vilken senare visar sig utmynna i mycket lindrig kritik av Benny Fredrikssons ledarstil och där förekommer heller inget sexuellt.
TILLÄGGAS BÖR ATT flera av Stockholms tidningar hakar på Aftonbladet och har kritiska artiklar mot Benny Fredriksson. Kanske främst spelar DN en roll då ju denna tidning hölls högt av en ung Benny. Sammantaget blev detta för mycket för Benny Fredriksson och han avgick som teaterdirektör. Han åkte tillsamman med sin fru Anne Sofie von Otter till Australien där han begick självmord.
Detta är vad jag med min bakgrund funderat över när jag läst Hiltons bok men jag tror att de allra flesta kommer att finna boken både mycket läsvärd och mycket tänkvärd eftersom vi säkert inte sett det sista drevet vare sig medialt eller publikt.