DET KOM ett brev.
Från Transportstyrelsen.
Med snigelposten.
Det är inte precis varje dag man behöver vittja den vita tunnan av metall och försedd med ett lås som är rena skämtet. Det går förmodligen att bryta upp med bara händerna, men vilken tjuv skulle vara intresserad av en försändelse från en statlig myndighet?
FÖR DET MESTA rullar Postnords lilla eldrivna bil förbi vår alldeles för stora brevlåda. Snigelpost börjar bli en sällsynthet.
Man blir nästan både glad och upphetsad när det ligger ett kuvert långt därnere i lådans dunkla djup.
I synnerhet om brevet berättar, visserligen på ett ganska torrt och formellt sätt, att jag blivit 18 kronor rikare.
Hurra! Skatteåterbäring.
Alltsammans förklaras med att jag någon gång i våras styrde bilen från min hemkommun in mot Göteborg och under de skyltar som talar om att detta är minsann inte gratis.
Vad som hände därefter grumlas möjligen av min tilltagande ålder och vidhängande minnessvaghet, hur som helst gick veckorna och plötsligt kom ett mejl:
I maj fick du en avi för trängselskatt… från Transportstyrelsen. Om du redan har betalat din avgift eller använder dig av autogiro kan du bortse från detta mail.
HADE JAG BETALAT? Det kom jag inte ihåg. Det är så många räkningar. En snabb koll med mina konton gav inga tydliga besked.
Som den plikttrogne medborgare jag är beslöt jag att ta det säkra för det osäkra och satte in 18 kronor på Transportstyrelsens konto som är kopplat till Swedbank.
Kanske också driven av att inte vilja punga ut med en straffavgift på 500 kronor, vilket drabbar den som inte i tid betalar sin trängselskatt.
Och nu var det Transportstyrelsens tur att göra rätt för sig; Pengarna som inte tillhör staten betalas tillbaka.
Det är nästan rörande.
Något liknande inträffade för något år sedan. För att vara på den säkra sidan betalade jag in en 50-lapp istället för de 18 kronor skatteskulden verkligen handlade om. Efter några veckor kom mellanskillnaden tillbaka: Ett förklarande kuvert med snigelpost, pengar insatta på mitt konto: 32 kronor i skatteåterbäring.
HÄR VÄCKS en del tankar och frågor.
För det första måste man känna en viss respekt, för att inte säga vördnad, för en myndighet som är så rättskaffens.
Jag kan mycket väl föreställa mig att det finns ett relativt stort antal motsvarigheter runt om i världen där 18 kronor hit eller dit inte spelar så stor roll utan kan slinka ner i en ficka med rymligt samvete.
Å andra sidan, hur går det till när myndigheten upptäcker att, här har det kommit in för mycket pengar. Ajabaja. Finns det något digitalt räkneverk eller sitter det plikttrogna tjänstemän och granskar varje inbetalning?
Det smått ofattbara är att, när felaktigheten rättats till, skickas det ett riktigt gammaldags brev genom Postnords försorg för att förklara ovan nämnda transaktion!
En stilla undran: Vad kostar det i av arbetstid, porto med mera?
Hur många gånger inträffar det varje år?
Är utbetalningarna större än kraven mot dem som struntar i trängselskatten?
Vem vet?
Kanske det helt enkelt handlar om att hålla det stackars postväsendet under armarna?