PROFESSOR Peter Esaiasson vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har avslutat sin undersökning av ”förorten” med att skriva, inte en vetenskaplig rapport, utan vad han själv kallar ett vetenskapligt reportage. Han har tillsammans med sina medarbetare gjort personliga intervjuer i förorterna Hjällbo och östra Bergsjön med cirka 3000 personer. Esaiasson har själv gjort intervjuer med nästan 900 personer vilket i sådana här vetenskapliga sammanhang är unikt, såvitt jag vet.

Han har valt att skriva boken i reportageform för att göra den mera lättläst och slippa tynga den med vetenskapliga notförteckningar, källhänvisningar och andra vetenskapliga nödvändigheter. Det innebär att den blir lättläst utan att förlora trovärdighet (svar på öppna frågor i enkät finns bak i boken). Meningen är att i princip alla skall kunna läsa boken och eftersom han är en god stilist är det också så. Texten är dessutom fylld med citat från intervjupersonerna.

VARFÖR HAN kallar de två områdena för förorten är för att det känns mera neutralt än att kalla dem för ”utsatta områden” eller liknande, för vem vill bo i ett område som är ”utanför”. Eftersom de allra flesta trivs i sina områden och de intervjuade inte heller kallar sina områden för ”utsatta” eller ”utanför” är de inte särskilt förtjusta i att medier som gör nedslag i deras bostadskvarter benämner dem negativt. Av andra undersökningsföretag blev han avrådd att knacka dörr på grund av att det kunde vara farligt. Men efter ett tag gjorde han det i alla fall och han intygar att det är inte det minsta farligt att knacka på (om man nu skulle få för sig att göra det, vilket är hans kommentar).

Boken är uppbyggd utifrån 19 observationer 0ch jag skall ta upp några som fått mig att fundera. En av observationerna är hur svenskar uppfattas. Esaiasson skriver att ”Svenskar uppfattas som snälla men irrelevanta”. Detta beroende på att man sällan träffar och talar med svenskar. Man uppskattar att mellan 70 och 95 procent av de boende är födda i andra länder än Sverige eller har föräldrar som är det, och efter vad Esaiasson uppskattat utifrån intervjuerna så talar mellan 20 och 25 procent bristfällig svenska. Intressant är att ingen offentlig statistik finns över språkkunskap.

ENLIGT STANDARDBILDEN av förorten är förtroendet för polisen och andra samhällsinstitutioner lågt, men så är det inte. På frågan om man har förtroende för polisen och andra samhällsinstitutioner svarar ungefär 60 procent att de har mycket eller ganska stort förtroende, vilket är ungefär som övriga Sverige. Men om man har förtroende för samhället så avviker förorterna genom att ha lägre förtroende för sina grannar. Man litar mera på göteborgare och svenskar i allmänhet än på Bergsjöbor och Hjällbobor.

Om civilsamhället skriver Esaiasson ”Föreningslivet och det civila samhället brukar tillskrivas en nyckelroll för att lyfta förorterna. Grundtanken är att fria män och kvinnor kommer överens om att leva tillsammans. Människorna kommer samman i föreningar för att lösa gemensamma problem, och på köpet skapas tillit och ett socialt kapital i området. Det finns många organisationer men liten verksamhet. Kyrkan når huvudsakligen personer med samma religion liksom kulturföreningar når dem med samma kulturella bakgrund. Och för att samarbeta över religiösa, etniska och andra tänkbara gränser finns alltså en hel del att göra innan civilsamhällets organisationer fungerar i förorten som teorin antar att de skall göra för att lösa gemensamma problem.

Men Esaiasson kommer också med förslag till förbättring. Även om de flesta trivs i sina bostadsorter trots att en del främst äldre anser att det blivit sämre, så kan det finnas andra aktörer än civilsamhället. Esaiasson lyfter fram bostadsbolagen utifrån vad som hänt i Gårdsten, en annan förort. Han skriver ” samhällen behöver en stark, trovärdig och legitim samordnande aktör som ser till att regler följs och att regelbrytare sanktioneras. De kan se till att ordning och reda finns när det gäller sophantering (vilket ansågs som ett stort problem) att mopedkörning inte skedde, med mera. De kan naturligtvis inte förbättra skolan eller skaffa jobb men ordningen i vardagen kan de hjälpa till med. Bostadsbolagen är ju dessutom de enda som vet vilka som bor i fastigheterna. Inställningen till bostadsbolagen såväl i Hjällbo som Bergsjön är också överlag positiv.

DET FINNS MYCKET mer i boken att fundera över och lära sig av. Peter Esaiasson har lyckats att skriva en bok som kan läsas som en lättläst roman men som ger fler tankar. Han skriver att han har tre målgrupper. Ni som aldrig varit i förorten, ni som tror er veta hur det ligger till och ni som bor och verkar i förorten.