SÅ HÄR I TIDER av Luciafirande och julfirande diskuteras i vilken utsträckning man kan tala om en svensk kultur eller ej. Intressant är att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson föreslår att nyanlända skall lära sig svenska värderingar som då är en del av den svenska kultur, de som bland andra Mona Sahlin hävdade inte fanns.
Sverige är i stor utsträckning präglat av att vi till ganska nyligen var ett bondeland, vilket bland annat visas av vår inställning till naturen. Det gamla bondesamhällets allmänning som senare kodifierades i lag om allemansrätten, vilken är unik för Sverige som ju aldrig varit ett feodalsamhälle. Denna allemansrätt som innebär att vi alla har rätt att i skogen plocka svamp och bär och röra oss fritt, men samtidigt inte skada skogen genom att hugga ner träd eller bryta grenar som kan skada trädet. Vi har en värdering att inte skada naturen.
EN ANNAN VÄRDERING som kodifierats i lag är att vi skall kunna kontrollera att våra myndigheter bland annat genom offentlighetsprincipen som är ganska unik liksom tryckfrihetens ensamansvar det vill säga att få information och att ge information. Detta parat med vårt lutherska arv att vi samtidigt skall lyda våra (föräldrar) och herrar vilket också är kodifierat i lag. Den syn på myndigheter som vi haft sedan Axel Oxenstiernas tid är också ganska unik.
När det sedan gäller våra seder så har vi behandlat dem som jag tror att de flesta kulturer gjort. Gamla seder som firandet av jul till exempel. Midvinterblot i hednisk tid parades med kyrkan så att Jesu födelse firas i december, i Luciatåget blir ”heliga tre konungar” tre pepparkaksgubbar. Dessa pepparkaksgubbar är däremot inte förenliga med andra kulturer vilket ett antal kränkta personer protesterat mot. Ett svenskt kulturellt inslag som de samtidigt hävdar inte finns ( i sången som också sjungs den 13 december ”lusse lelle 11 dagar före jul, syftar inte lusse på lucia utan på Lucifer). Detta också för att ljuset skulle skrämma de mörka krafterna.
NÄR DET DÄREMOT gäller vårt midsommarfirande kom kyrkan på efterkälken. Här slår det svenska bondesamhället tillbaka. Små grodorna har vi importerat men visorna ”Far min han sådde…” och ”skära skära havre” med flera har vi från bondesamhället. Samt att vi har en majad stång. Däremot har kyrkan makten över påsken. Här är det svårare att finna genuint svenska värderingar om vi inte räknar med maten (att vi äter ägg torde mera ha att göra med att hönorna började värpa då).
Men maten är mera landskapsvist genuin. Mina föräldrar och far-och morföräldrar kommer från Halland, Västergötland samt Bohuslän vilket i viss mån symboliseras av långkål, skinka och sill (med snaps). Ännu tydligare blir landskapskulturen med surströmming, spillånga och luad ål. Det finns mycket mer, men man kan också definiera Svensk kultur med vad den inte är.
VI HAR INGET klansamhälle, vi har inte könsstympning av vare sig flickor eller pojkar, vi har inte hedersmord, vi har ingen helgondyrkan, våra svordomar är religiösa och inte sexuella. Från det stora till det lilla så finns en Svensk kultur liksom andra länder har sin kultur och jag anser att vi skall slå vakt om vår kultur det gäller inte minst det mest viktiga, vårt Svenska språk.