“Det är inte en uppgift för politiken att göra pedagogiska bedömningar”, skriver kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén i ett svar till Israels ambassadör som försökt förmå henne att stoppa skolbions visning av filmen Även de döda har ett namn.

Hela Anneli Hulthéns svar till ambassadören Isaac Bachman:

“Bäste Isaac,

Tack för ditt brev. Jag delar ditt engagemang för alla människors lika värde och vikten av att motarbeta rasism och alla former av diskriminering och förtryck. Göteborgs stad ska vara en öppen stad där alla ska kunna känna sig trygga. Därför har staden förstärkt arbetet med mänskliga rättigheter, där all vår verksamhet ska bedrivas med respekt för den enskildes rättigheter och internationella konventioner.

För tre år sedan startade det interreligiösa centret med uppgift att främja lärande om kultur och religiösa riktningar genom aktiviteter som skapar möten och dialog. Vi har inlett ett arbete med de nationella minoriteterna och värnar deras rätt. Genom arbetet med Levande historia, Samling för demokrati och andra aktiviteter arbetar vi mot antisemitism och andra former av diskriminering och förtryck. Jag har personligen protesterat när yttrandefriheten hotats till exempel vid attacken mot tidningen Charlie Hebdo och dådet mot den judiska livsmedelsbutiken i Paris, men också när människor här i Göteborg utsätts för hat och hot till exempel på grundval av deras religiösa tillhörighet.

Du skriver om Skolbios visning av filmen ”Även de döda har ett namn”.

Skolbio sorterar under kulturförvaltningen och jag har inhämtat följande från dem. Filmvisningen ägde rum torsdag 5 november för 40 elever från årskurs 9 och i gymnasiet. Lärare som tog med sina elever till filmvisningen hade tre olika varianter på lärarhandledningar till sin hjälp. För att ge eleverna möjlighet att reflektera över filmen efterföljdes den av en modererad diskussion. Skolbios filmer väljs av en referensgrupp, bestående av lärare och branschfolk, där lärarna kommer från olika stadsdelar och olika stadier. Det är deras att ansvar att filmerna stämmer med skolans läroplaner och andra styrdokument. Urvalet är delegerat till dem – det är inte en uppgift för politiken att göra pedagogiska bedömningar.

För svar på eventuella andra frågor får jag hänvisa till kulturförvaltningen.”

 

Läs Spanarens tidigare artiklar om filmbråket:

Strid om politikernas roll på kulturområdet

Israeliska påtryckningar på Anneli Hulthén