För många finns det bara en julsång att inleda julen med – Adams julsång – och självklart ska Jussi sjunga.
Den sången spelas ju i Sveriges Radio som första melodi precis efter tolvslaget, när julafton precis börjat.
Men hur kom inspelningen till? Och är det sant att det är Jussis sista? Och stämmer det att den finns i en stereo-version som ingen har hört?
Dags att resa baklänges till söndagsmorgonen den 8 februari 1959. Platsen är Konserthuset i Stockholm, Jussi Björling hade två engagemang vid Stockholmsoperan innan han skulle tillbaka till USA för en turné, nu höll några ljudtekniker från Europafilm på att släpa in en trekanals bandspelare till ett kontrollrum i Konserthuset.
Åtta sånger hade man tänkt sej att spela in, där ingick Adams julsång men också Säv, säv susa, Jag längtar dig och Så tag mit hjerte.
Stereobandspelare stor som en garderob
Och för första gången i Sverige skulle det bli stereo-inspelning! Man hade lånat in den stora Ampex-bandspelaren från USA och den var stor som en garderob med sina förstärkare och tillhörande mixerbord. Men självklart fanns de vanliga mono-maskinerna på plats, de var de viktiga maskinerna och skulle stå för skivutgivningen.
Stereo-inspelningen var extra, lyckades den vore det ju kul, men stereoskivor var verkligen inte vanliga i slutet av femtiotalet.
Jussi i högform värmde upp med en halv sång
Jussi kom tidigt på söndagsmorgonen, han var i bästa form. Orkestern, Hovkapellet, värmer upp under Nils Grevillius ledning, Jussi och han hade känt varann i många år och var vänner privat och hade lätt för att samarbeta. Jussi brukade värma upp med att sjunga en halv sång, sedan var det dags för tagning.
Ingen omtagning av den klara monoversionen
Så gick stereobandaren sönder. Teknikerna rullade ut åbäket och körde den till Europafilms serviceverkstad i Sundbyberg och hittade ett trasigt relä, som byttes. När de kom tillbaka till Konserthuset hade monoinspelningen av Adams julsång just blivit klar och det var dags för Säv,säv susa. Där kom av någon underlig anledning Jussi av sej innan andra versen, men det var ju bara att ta om. Trots att den stora Ampexmaskinen nu spelade in så fint i stereo, gjordes aldrig någon ny tagning av Adams Julsång, och snart var skivan graverad och pressad. I sin monoversion.
Alla nöjda med nya tekniken – men ingen mer Björling i stereo
Men Europafilms tekniker fick fram ett fint stereoljud med tre mikrofoner, där Jussi sjöng i den mittersta. Alla var så nöjda och både Nils Grevillius och Jussi Björling tyckte att man borde spela in fler sånger framöver med den nya tekniken.
Så blev det inte, Jussi dog bara ett år senare. Nils Grevillius mindes många år senare att det gick så lekande lätt: Jussi satte i stort sett allt på första tagningen, och rösten var som alltid fin. Nils Grevillius dirigerade opera i femtio år, och menade att han aldrig hörde något så vackert – den eviga skönheten i Jussis ton, hans förmåga att nyansera sin sång och frasera som ingen annan.
Fem sånger blev liggande 30 år i låda hos Sveriges Radio
Så fransmannen och operakompositören Adolphe Adams tonsättning av en juldikt av Placide Cappeau blev aldrig utgiven i stereo med Jussi Björling.
De övriga sångerna man spelade in i stereo den söndagen skulle hamna i en låda i 30 år hos Sveriges Radio. Och det krävdes flera ivriga ljudtekniker för att skaka fram och renovera en trespårs bandmaskin som stått bortglömd i ett mobiliseringsförråd innan man kunde spela upp banden. De fem sånger som fanns där hamnade så småningom på en CD. Jussis sista inspelningar i Sverige.
45-varvaren har sin givna julplats
Men många lägger på sin lite slitna 45-varvare på skivspelaren varje jul, släpper ner pickupen med ett litet rasp och låter sej föras bort för en liten stund.
Och märkligt nog ryser man av rörelse varje gång Jussi går upp i sista versen!
God Jul!
