Vad har hänt med träden? Är de sjuka eller skadade?
En och annan som tar en promenad vid Säveån där den krånglar sig förbi Jonsereds fabriker har nog undrat.
Flera av träden ser ut som om någon hackat på dem med en yxa. En hög med flisor på marken och stammen skavd ända in till märgen.

Illvillig mänsklig åverkan?
Nej, det är bara bävern som tagit sig ett skrovmål.
För en del är det väl känt att denne märkliga bobyggare med framtänder som stämjärn etablerat sig i det lilla naturreservat som kallas Jonsereds strömmar.

Tre familjer i reservatet
För 12-15 år sedan observerades denna skygga varelse för första gången i dessa vatten. I dag tycks den gjort sig ordentligt hemmastadd och det kan finnas tre familjer, tror Lars-Erik Jevås, ordförande i Partille Naturskyddsförening.
Reservatet förvaltas och sköts av Västkuststiftelsen och är klassat som Natura 2000-område med särskilt fokus på biologisk mångfald.
I regel är länsstyrelsen ansvarig myndighet för landets naturreservat. Går man in på Länsstyrelsen i Västra Götalands hemsida och söker på Jonsereds strömmar visas en flygbild och en text som tar fasta på den sällsynta och exotiska kungsfiskaren som häckar just här. Även forsärlan och strömstaren beskrivs, liksom vildlaxen som varje är vandrar upp från havet längs ån.

Bild 2 till artikel om bävrar i Säveån.

Att bävern etablerat sig i Säveån vid Jonsereds strömmar förbigås med tystnad av länsstyrelsen som varken berättar om det på hemsidan eller på informationsskyltar.

De hemliga bävrarna
Bävern nämns inte med ett ord.
Samma gäller de informationsskyltar som länsstyrelsen placerat vid reservatets ingång.
Växtligheten, laxen och de nämnda fågelarterna presenteras för besökaren men bävern förbigås med tystnad.
Varför detta hemlighetsmakeri?
Delvis beror det på att skyltarna är gamla och skapades innan bävern flyttat in.
Nu är det i alla fall på gång att sätta upp separata skyltar som upplyser om bävern och att det kommer att ske någon gång i år, berättar Ellinor Hederstedt på Västkuststiftelsen.

Utrotad och utplanterad
Bävern är en gnagare, om nu någon skulle tvivla på det efter att ha sett dess framfart, den största i vår natur, och kan bli upp till en meter. Förr jagades den så hänsynslöst att arten konstaterades utrotad i början av 1870-talet.
Men i Norge fanns den kvar och där började man 50 år senare fånga och plantera ut djuren på olika platser runt om i Sverige samtidigt som den fridlystes. Stammen återhämtade sig långsamt men säkert och i dag uppskattas antalet individer till cirka 100 000.

Besinningslös jakt på naturmedel
Bävern är en rackare på att bygga fördämningar och konstruera hyddor med hjälp av de träd den kapar men i Säveån finns inga sådana vattenhinder. Bohålor grävs ut i själva strandbrinken.
De gnagda träden, vanligtvis asp eller sälg, utgör bäverns föda på vintern när tillgången på annan växtlighet är begränsad.
Främsta skälet till att den jagades så besinningslöst var – och är – den mytomspunna bävergällen. Detta intensivt luktande sekret avsöndras från ett par analkörtlar används som revirmarkering men blev för människan ett eftertraktat och synnerligen dyrbart naturmedel.