Med knappt två och en halv månader kvar till årsskiftet är framtiden för Emigranternas Hus minst sagt oviss. Igen. Kan lösning inte presenteras i mitten av december läggs museet ned. Vad som skulle hända med samlingarna då står skrivet i stjärnorna.

Den donation på 300 000 kronor som utlovades i i månadsskiftet av två privatpersoner innebar ingen öppning och inget hopp om fortsatt verksamhet som man kanske skulle kunna hoppas och tro.
Staden som fick uppleva hur en miljon svenskar utvandrade för drygt hundratalet år sedan tycks inte vara nämnvärt intresserad av att bevara och satsa på den dokumentation och de minnen från den dramatiska tiden som finns samlade i Emigranternas Hus på Packhuskajen.
Någon annan slutsats kan knappast dras av de senaste veckornas sonderingar.

Möte utan resultat
Det började med att en av donatorerna, Sten Åke Svensson, under en halvtimme träffade kulturnämndens ordförande Ann Catrine Fogelgren (L).
– Det var ju artigt och trevligt men jag kan inte påstå att jag kände mig upplyft eller nöjd efter mötet, berättar Sten Åke Svensson för Spanaren. Det verkar som om om både pengar och intresse saknas. Sedan spelar det ingen roll att hon påstod att det var roligt att träffa en person som var villig att satsa en så stor summa skattade pengar i ett kulturprojekt.
Han fortsätter:
– När jag frågade efter orsakerna till det halverade anslaget från kulturnämnden fick jag bland annat höra att utställningsmaterialet och de föreläsningar som hålls av Roger Bodin inte håller tillräckligt hög pedagogisk nivå.
Till saken hör att Emigranternas Hus varje år huvudsakligen besöks av ett stort antal skolklasser, som undantagslöst visar stort intresse av att få höra om hur folk på vinst och förlust gav sig av från det dåtida Fattigsverige, åren 1850-1930.
Besök beställs och bokas lång tid i förväg, även av skolor långt utanför Göteborg. Till och med universitetets lärarutbildning, som bland annat bedriver undervisning i just pedagogik, besöker museet med sina klasser.

Resultatlös mejlväxling
I en närmast plågsamt lång mejlväxling med kulturförvaltningen har Roger Bodin försökt få reda på vad förvaltningen menar med att den pedagogiska nivån i museet måste höjas. Vem eller vilka har klagat? undrar han. Det enda svar han fått förutsätter tillgång till stora ekonomiska resurser.
Av de långa invecklade svar han fått från Myriam Mazzoni, enhetschef kulturstöd, framgår till slut att Emigranternas Hus redan 2015 fick uppmaningen att satsa på pedagogisk utveckling, professionella utställningsbyggare och marknadsförare.
Inte oväntat har Roger Bodin replikerat, att museet redan har utvecklat verksamheten inom ramen för de blygsamma ekonomiska resurserna. Han skulle gärna utveckla verksamheten ytterligare men att det kostar pengar, som museet bland annat på grund av halverat bidrag från kommunen inte förfogar över. Själv arbetar han ideellt i princip på heltid.

Mest egna medel
Även museets ekonomi diskuteras i mejlen varvid det bland annat framkommer, att husets verksamhet till största delen finansieras med egna medel, inte kommunalt bidrag.
Roger Bodin har också blivit upplyst om, att det är fritt fram för vem som helst att söka kulturellt verksamhetsstöd och att det nu är så många som gör det, att det med i stort sett oförändrad kulturbudget på 550 miljoner blir minskade bidrag till alla.
I ett av de sista mejlen konstaterar Roger Bodin till synes uppgivet: ”- – – stå för er uppfattning som är att ni inte – oförklarligt varför – tycker Emigranternas Hus skall existera. Det tycker vi däremot, verksamheten behövs i allra högsta grad i dagens samhälle med växande rasism och främlingsfientlighet. Vi får acceptera att ni tycker annorlunda men inte att en kommunal beredning i viktig fråga hanteras godtyckligt för att inte säga inkompetent.”