DEN 28 MAJ 2019 hölls i riksdagen en misstroendeomröstning mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Hon hade sparkat generaldirektör Ann-Marie Begler från Försäkringskassan.

Misstroendet riktades dels mot skälen till uppsägningen, dels till vad Strandhäll sagt i Konstitutionsutskottet. De som röstade för ett misstroende nådde inte upp till kravet på hälften av rösterna (175). 173 vilket röstade för vilket innebar att misstroendet föll. Men det intressanta är egentligen de diskussioner som har varit innan omröstningen.

En av invändningarna mot misstroendeomröstningen är att man skulle invänta den utredning som pågår mot minister Strandhäll i Konstitutionsutskottet. Men problemet är då att Konstitutionsutskottet egentligen är ett juridiskt organ, även om medlemmarna i utskottet är politiker, medan ett misstroende uttrycks av riksdagen och är ett politiskt ställningstagande.

Konstitutionsutskottet kan dessutom gå vidare till Högsta domstolen men det har inte hänt sedan 1800-talet.

DESSUTOM ÄR DET SÅ att konsekvenserna är olika. Om ett statsråd prickas i Konstitutionsutskottet så händer i princip ingenting. Så fälldes Anders Ygeman 2017 i Konstitutionsutskottet men som
bekant hände ingenting och han är fortfarande minister.

En misstroendeförklaring mot ett statsråd kan riktas av 10 procent av ledamöterna i Riksdagen och det krävs hälften för att fälla (175). Det är dock sällan att det går så långt. Senast var 2018 då misstroende väcktes mot Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqvist. Innan omröstning entledigades Anna Johansson och Anders Ygeman och omröstningen kom endast att gälla Peter Hultqvist. Röstantalet nådde inte 175 då Centerpartiet inte följde alliansen och röstade för misstroendet. Om ett statsråd fälls i en misstroendeomröstning ska talmannen entlediga statsrådet.

STATSMINISTERN kommenterade misstroendet mot Strandhäll med att regeringen måste kunna utnämna och entlediga generaldirektörer och det kan han möjligen ha rätt i men inte hur som helst. Vi hade en generaldirektör för Transportstyrelsen, Maria Ågren, som avskedades 2017. Det var första gången som en generaldirektör avskedades. Men Maria Ågren tog facket till hjälp och vände sig till Arbetsdomstolen som i sin dom skriver:

”Vid en sammantagen bedömning finner Arbetsdomstolen att Maria Ågren – trots den allvarliga kritik som kan riktas mot hennes agerande som generaldirektör för Transportstyrelsen – inte kan anses ha åsidosatt sina åligganden på ett sådant grovt sätt att det motiverar ett avskedande från anställningen i Regeringskansliet”.

Däremot får Maria Ågren tillbaka sin anställning vid regeringskansliet och den lön som hon har haft rätt till sedan avskedandet och fram till förordnandet går ut den 28 februari 22021.

SVERIGE HAR STATSRÄTTSLIGT bekänt sig till folksuveränitetsprincipen genom första paragrafen i Regeringsformen: ”All makt utgår från folket … och förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick …”.

Den andra principen som vissa andra länder bekänt sig till är Maktdelningsprincipen där makten delas mellan den verkställande (regeringen) den lagstiftande (riksdagen) och den dömande (domstolarna, här Författningsdomstol).

I Sverige har vi ingen författningsdomstol då makten utgår från folket. Men hur ska vi då se på Arbetsdomstolen som underkänner ett regeringsbeslut? Arbetsdomstolen är en specialdomstol där
majoriteten av ledamöter inte är domare utan företrädare för fack och arbetsgivare. Ska vi tolka det så att all makt utgår från folket med vissa undantag för särintressen?

Eftersom utslag i Konstitutionsutskottet inte ger några konsekvenser och misstroendeförklaringen inte gick igenom skulle då Ann-Marie Begler kunna vända sig till Arbetsdomstolen?