UNDER JULHELGEN skall man vara snäll och endast tänka vackra tankar. Men nu är ju helgen över och då kan vi återgå till det normala tillståndet (vilket det nu är). Själv följde jag en debatt i media om språkpoliser, som man i de flesta fall kanske inte tyckte direkt illa om men med en överlägsen ton hånade, så med viss risk för att bli hånad fortsätter jag.

Jag får nog erkänna att jag är något av en språkpolis och det av främst två anledningar. Dels är jag som lärare yrkesskadad genom att examinera studentuppsatser, men viktigare är att jag också är engagerad i att undersöka och hjälpa till med svenska språket hos invandrare. Många missförstånd skulle undvikas om vi försökte tala korrekt svenska. Låt mig ta några exempel både från verkligheten men i högre grad från media.

I TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN har det stått sedan över hundra år ”varje svensk medborgares rätt att” yttra, skriva, distribuera med mera. Detta vill man nu ändra till ”vars och ens rätt att” osv. En invandrad man som talade god svenska frågade mig ”vad betyder ‘var’ i det sammanhanget?” Hade man verkligen velat skriva detta tydligt så skulle man nog använt ”allas rätt att” eftersom det var det man menade. Men eftersom gruppen som ändrade bestod av riksdagsmän så ville man nog, för att citera en journalistkollega, märkvärdisera språket .

Sedan kan jag inte låta bli att irritera mig på TV som avslutar programmet med att ”det var allt för nu”. Jag vet att det kommer från den amerikanska engelskans ”all for now” men vad betyder egentligen ”för nu”. Så har vi de possessiva pronomina. Så här lät det i radio ”familjen tog deras bil och åkte på semester”. Stal de bilen eller tog de sin bil? Att språket blir oerhört viktigt för tolkar kan lätt förstås.

SEDAN HAR VI naturligtvis alla särskrivningar som blir väldigt lustiga ”en svart hårig sjuk sköterska” eller ”hjälp vår kassa personal”. Men varför har särskrivningarna tillkommit sedan ca 40 år? Även om detta kommer från engelskan, så lärde även vi oss engelska för 60 år sedan utan att särskriva.

Ett annat problem är hur man skall benämna personer med olika åldrar. Barn är man enligt juridisk definition upp till 18 år därefter kan man då vara yngling eller tjej respektive man eller kvinna. Men om vi könsuppdelar personer under 18 år är manligt kön pojkar och har jag lärt mig kvinnligt kön flickor. Man kan naturligtvis också benämna dem med ålder tolvåring, fjortonåring och så vidare. Men vad vi har märkt på senare är att man använder begreppen pejorativt. En flicka blir lätt en kvinna till exempel vid en våldtäkt, och en pojke eller till och med en man blir ett barn. Eftersom medierna använder begreppen pejorativt får de också problem när bilden inte stämmer med verkligheten.

ETT YTTERLIGARE EXEMPEL är begreppet ”expert”. Senast läste jag om en person som i Aftonbladet omnämndes som ”personlighetsexpert” men som inte hade ett enda poäng i psykologi eller annat universitetsämne. Vad är då en expert? Man måste kanske inte ha vetenskaplig examen för att vara expert men om begreppen används av medierna för att öka trovärdigheten så får man åtminstone förklara varför man använder ordet expert.

Sedan har vi naturligtvis min gamla käpphäst att man inte kan skilja på genomsnittsvärde och medianvärde. Senast tvittrade en ombudsman om att genomsnittstiden hade minskat för nyanlända att få jobb från 9 till 5 år. I verkligheten hade 50 procent fått jobb efter 5 år det vill säga medianvärdet var 5 år, genomsnittåren går ju mot oändligheten eftersom några aldrig får jobb (dessutom är jobb i det sammanhanget felaktigt och skall vara sysselsättning minst en timma senaste veckan enligt SCB).

ALLVARLIGT BLIR DET däremot när man använder idiomatiska uttryck fel. I GT idag läste jag om den nya regimen i Göteborg. Rubriken i GT löd ”En ohederlig allians- kanske den skakigaste vi har i Sverige”. Menar verkligen GT att alliansen är ”ohederlig”. Synonymer till ohederlig är oärlig, falsk, skum vilket torde vara snudd på ärekränkning. Kan det vara så att GT menade ”ohelig allians” vilket ju står för principlös, tillfällig allians (detta rättades dagen efter och det skulle vara ”ohelig allians” vilket ju känns religiöst och tryggt).

Vi kanske kan enas om att det är viktigt hur vi behandlar språket och ömsesidigt lova att beakta detta inför 1919. God fortsättning.