Vad är Göteborgsandan? undrar folk. Och hur började den? Ett intressant svar gav kapten Hans Hansson i sina memoarer Ett liv i blåsväder som kom ut 1977.

Hans Hansson (1906-1993) satt i Göteborgs stadsfullmäktige för Folkpartiet 1951-1976 och var fullmäktiges ordförande 1967-1976 .

I memoarboken skrev han:

“Mycket har talats om göteborgsandan, och det är väl inte så lätt att riktigt förklara uttrycket, men min tolkning är ”det utmärkta samarbete, som rådde mellan socialdemokraterna och borgarna under 50- och 60-talen”. I viss mån kan man tänka sig att detta främjades av att socialdemokraterna hade 25 mandat och folkpartiet 24, varför vi var nästan jämnstarka.

Men ännu mera tror jag det berodde på de politiska figurerna. Jungen, Fagerberg, Berggren, Henriksson, Ericsson, Johannesson, Oljelund, Westergren och många flera av den tidens socialdemokrater var lätta att samarbeta med.

Hjörne, Blomstrand, Thorburn, Hermansson med flera inom folkpartiet och Gulin, Henry Hansson, G Albert Gustafsson och Gunne hos högern var också starkt inriktade på sammanhållning till stadens bästa.

Själv var jag varm anhängare av göteborgsandan. Den överensstämmer helt med min åsikt att man kan diskutera sig fram till en gemensam mening om vad som är bäst för Göteborg, och att detta är bättre än alla taktiska fördelar, som eventuellt kan vinnas av något parti.

Många kritiserade detta samarbete. Regeringen tyckte det var litet underligt att göteborgarna, oavsett om det kom borgare eller socialister, talade samma språk.”

Hans Hanssons version kunde säkert många skriva under på. Man ser bilden av ett antal betrodda herrar (inga damer på den tiden) tala förtroligt med varandra och sedan dra åt samma håll, för stadens bästa.

Laganda! Ingen kritiskt granskande opposition.

Tar man del av den pågående valrörelsen får man intryck av att partierna aldrig kan hålla sams.

Se då till verkligheten.

De dominerande partierna har inte precis fört ett blodigt krig i frågan om att bolagisera en stor del av den kommunala verksamheten.

Och när det gäller den häftigt debatterade Västlänken har de slutit sig samman i en ring med ansiktena mot varandra och ryggarna utåt. De sparkar bakut som ilskna hästar mot dem som ifrågasätter något i projektet.

Kalla detta vad ni vill. Men nog påminner det starkt om Göteborgsanda.