Spanarens avslöjande av Granskningskommissionen i Göteborg väckte uppmärksamhet.
Inte främst för att ordföranden Erik Amnå fick 70 procents lön för 30 procents arbete, att han i sann Göteborgsanda föreslog att kommunen skulle avsätta en och en halv miljon om året till en stiftelse han själv varit med och startat eller ens att kommissionen förstört allmänna och offentliga handlingar och därmed förhindrat insyn i dess arbete. Än märkligare, tyckte många läsare som hörde av sig, var att granskningskommissionen inte ställde frågor om faktiska förhållanden utan bara om åsikter.
En av dem som hörde av sig var visselblåsaren Karin Törnqvist. Hon var testledare hos Göteborg Energi när elmätare skulle bytas ut. Hon slog larm om en affär som hotade kosta skattebetalarna hundratals miljoner och kritiserade att den konsult som skött upphandlingen också fick lön från leverantören.
Efteråt blev hon utfryst av kommunen, så som är normalt för den, politiker eller tjänsteman, som vågar kritisera uppåt.
Hon var också en av dem som granskningskommissionen intervjuade.
– Precis så var det, säger hon om Spanarens beskrivning av att granskningskommissionen inte ställde följdfrågor för att få fram fakta om korruption och maktmissbruk.
– Granskningskommissionen ställde bara´”snälla” frågor, även till mig. De ville inte veta. Herr Amnå gjorde det mesta bara för syns skull. Men betalt fick han. Sedan hamnade hela härligheten i papperskorgen, säger hon.
Andra försökte tipsa granskningskommissionen om oegentligheter under tiden den arbetade. Men de fick veta att det inte var granskningskommissionens uppgift att granska.
Därför har det också varit lätt för ledande politiker i Göteborg att avfärda kommissionen och dess slutsats att det faktiskt finns en politisk kultur i Göteborg som bäddar för oegentligheter. Det är ju bara en åsikt som inte baseras på en verklig granskning av faktiska förhållanden. De fall av korruption som avslöjats kan avfärdas som uttryck för enskilda individers girighet och det som händer i Göteborg sägs kunna hända var som helst.
Nu begravs granskningskommissionens rapport. Göteborgs ledande politiker anser att inget mer behöver göras. Framför allt då det gäller deras egen maktutövning. De kan fortsätta att göra upp i slutna rum, mörka vad de håller på med, gynna vänner och i efterhand fixa papperen så att det ser rätt och riktigt ut.
Fast en och en halv miljon extra till Erik Amnå? Nej, där gick väl en gräns.