Gott Nytt År alla läsare!

Spanaren fortsätter komma ut även under 2018. Varje vecka som hittills. Jag hoppas ni fortsätter följa oss. Vi har mycket att berätta.

Börje Andersson

Mitt nyårslöfte är att undvika följande uttryck:

Helt oacceptabelt.

Inte okey.

Helt fantastiskt!

Talesperson.

Hen.

(Plus en massa svengelska).

Hur andra gör lägger jag mig inte i.

I september är det val. Till kommuner, landsting/regioner och riksdag. Orkar man inte höja rösten orkar man åtminstone ta en lätt papperslapp och stoppa den i ett kuvert. En i taget. Det är det minsta vi alla kan göra för att hålla demokratin levande.

Britt-Marie Heier

Precis allt kokar ner till politik. Det som bekymrat mig under 2017 är att samhället tydligen befinner sig i ett paradigmskifte. Inget av ”det gamla” tycks gälla lägre. Att ändra, så fort som möjligt, torde nästa generations ledstjärna vara. Ändå kan allt bara sluta med ett frågetecken.

Jag läste just Dan Browns senast bok: Begynnelse. En av bokens levande frågor är: ”Vart är vi på väg?” Jag instämmer.

2018, valet o allt det nya kommer raskt.  Mina löften/önskemål inför det nya året blir det vanliga: fred på jorden o koll på vädret plus lite personligt.

Gott Nytt År tillönskas er alla.

Mirja H. Lappalainen

Ur led är tiden…!

* regnregnregn mitt i vintern

* ett folk som vandrar i mörker mellan byggkranar och grävskopor i lertunnlar

* demokrati handlar bland annat om att vara med och bestämma – VAR?

* ” all offentlig makt utgår från folket…” Hmmm… har vi missat nåt?

* korruption: missbruk av offentlig makt och medel för privat vinning…

* ”… ty det fanns icke rum för dem i härbärget…” Rätten till bostad är en mänsklig rättighet såväl i svensk grundlag som FNs konvention om de mänskliga rättigheterna

mm mm mm osv osv i all oändlighet

”Ur led är tiden, ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen.” **
Nja, kanske inte jag men jag + du + vi + ni …
Gott Nytt År 2018 (som dessutom är valår 🤗)

Björn Gustafsson

Nyår. Jovars. Tänk vad fint det vore om det small till vid tolvslaget och allting blev snällt och bra.

Världen skulle inte längre styras av girighet, avund, maktlystnad, rädsla, religiösa fördomar och sånt – utan av förnuft, godhet och empati.

Tyvärr går väl inte denna förändring att åstadkomma med någon quick fix. Själv kan jag inte göra så mycket, utom att låta bli att sparka tiggare som irriterar mig. Jag har visserligen tillgång till en personlig gud som heter Frasse, men han är svart och ondskefull och föga lämpad för en god uppgift. Dessutom finns han inte i verkligheten utan bara i min konstiga hjärna.

Så ha ett nytt år, gott folk, och hoppas att det inte blir värre än vanligt!

 Tord Melander

Hej alla trogna läsare!

Som medarbetare i Spanaren sätter jag självklart stort värde på att ni har blivit så många under årens lopp. Några kanske har varit med från allra första början. Sånt glädjer ett gammalt murvelhjärta.

Fast de flesta människor är ju värda cred för det de gör. Inte minst den stora kadern, en överväldigande majoritet, kommunanställda som plikttroget och ärligt utför sina sysslor för stadens bästa. Heders!

Om jag skulle få önska något inför det nya året är det att få se åtminstone ett embryo till Göteborgsandan 2.0 födas. Det var/är ju den gamla andan som var utgångspunkten för oss för knappt fyra år sen.

I likhet med tidningens ansvarige utgivare försäkrar jag att det finns ord jag till varje pris kommer att undvika:

Nummer ett är Utmaning, ett ord jag och säkert många med mig är hjärtligt trött på. Snart har det ju blivit en utmaning att klämma en finne! Bort det!

Andra ord jag osäkrar min revolver inför när jag hör dem är

Regionförstoring,

Hållbarhet,

Grön stad och

Mötesplatser samt möjligen även

Snabbjärnväg.

Sen kan jag som gammal lärare önska att journalisthögskolorna åter tar upp kursen i i konsten att ställa följdfrågor vid intervjuer, så behöver det inte bli så mycket tänkande hela tiden.

Gott Nytt år 2018!

Hans Burell

Varje gång jag åker till Göteborg blir jag irriterad.

Ja, jag blir riktigt så där pensionärsgrinig som när man drabbas av problem som nästan känns som en personlig oförrätt.

Alltså, det här med kollektivtrafiken.

Ska det vara svårt att få till en fungerande helhetslösning?

Västra Götalandsregionen bildades 1998; ett praktverk av kommuner, byar, städer, sjöar, öar och hav.

Västra Götaland har funnits i långliga tider som ett begrepp i den meteorologiska världen.

Regionen ska stå för något annat än lågtryck och växlande molnighet. Regionen ska stå för makt, sammanhållning och handlingskraft.

2018 fyller sålunda regionen 20 år, myndig med råge – och i total avsaknad av handlingskraft när det handlar om samordning av trafiken.

Regionen borde ha en likasyn på dess medborgare men hur ser det ut i verkligheten?

Jag är alltså pensionär. Men bara när jag håller mig innanför Partilles kommungränser.

Det är bara på denna relativt begränsade yta som jag åtnjuter en viss rabatt på mitt resande. Rabatten följer samma system som brukas i Göteborg: Gratis på vardagar mellan 8.30 och 15. Gratis efter klockan 18 och på helger.

Men så fort jag sätter mig på bussen och rullar in i Göteborg upphör mitt tillstånd som pensionär. Då gäller fullt pris eftersom jag är skriven i en annan kommun. Det är ju bara inte klokt.

Och hur ser det ut på andra håll i Regionen?

I en del kommuner får du åka gratis så mycket du vill när du väl har fyllt 65 år.

I flera kommuner inträffar inte denna generositet förrän du fyllt 75.

Många kör i samma spår som Partille och Göteborg, oavsett kommunens storlek eller hur många kollektiva färdmedel som finns att tillgå.

Ja, ni ser själva, ett sammelsurium av olikheter. Regional obeslutsamhet och oförmåga i dess totala nakenhet.

Ska det vara så förbannat svårt att skapa likhet inför de regionala lagarna och regelverken?

I Stockholms län har man fixat detta för länge sedan.

Absolut rättvisa gäller. Är du pensionär får du 40 procents rabatt på allt resande i hela länet, från Nynäshamn i söder till Grisslehamn i norr.

Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

En ödmjuk – men uppfordrande – önskan inför 2018 är alltså att Regionens makthavare och beslutsfattare visar att de verkligen lever upp till sina löften och arvoden.

Vi har ett nytt val i september. Glöm inte det.

Gott Nytt år!

Cege Berglund

Nytt år. 365 dagar kvar – sedan är det slut. Inte bara året, utan antagligen också Redbergslids IK:s verksamhet i Lisebergshallen. Det finns ingen bra lösning – utom den allra enklaste.

101-åriga RIK är inte vilken klubb som helst. Med 20 svenska mästerskap och en Europacuptitel i handboll är detta Sveriges mest meriterade lag i någon bollsport. Och nu ska de kastas ut från sin hemmaplan.

Arbetslösa RIK:are byggde under depressionen på 30-talet den allra första hallen, Mässhallen. När den stängdes hamnade Redbergslid från 1980 i Lisebergshallen. 1 januari 2019 ska den stängas – och rivas för att Västlänken ska byggas.

– Vi hoppas få behålla hallen hela nästa vårsäsong (till maj 2019). Annars vill vi flytta redan till hösten, för det är inte realistiskt att byta hemmaplan mitt under säsongen, säger klubbchefen Tony Larsson till Spanaren.

November 2009 togs beslutet om Västsvenska Paketet, inklusive Västlänken, och det innebar bland annat att Lisebergshallen måste rivas. Under de åtta år som gått har ingenting hänt annat än att slutdatum närmat sig.
Visst har mer eller mindre fantasifulla alternativ lagts fram. Spel i Partille? Alingsås, kanske? Icke godkända hallen på Hisingen?
Nu verkar Prioritet Serneke Arena i Kviberg ligga närmast, men då inte stora hallen med konstgräs utan i en ombyggd hall, där man med lite god vilja ska kunna pressa in 1 200 åskådare.
Nya partiet Demokraterna har i sitt politiska manifesten Att-Göra-Lista, inför valet angett frågan om Lisebergshallen som den just nu viktigaste idrottsfrågan.
Och det partiet har kanske inget emot den enkla lösningen – att inte bygga Västlänken alls?

Göran Ekstedt

GP borde avstå från fyrverkerier och använda resurserna till de frilansare som inte fått betalt, till dess att frilansjournalisterna och fotograferna fått sitt!