Västerhavsveckan på Eriksberg i Göteborg har just inletts, en vecka som med en massa olika evenemang ska visa på vad forskarna vet om livet i havet men också på klimathoten som kan slå ut allt liv.
Forskare, kockar och politiker finns på plats, och under veckan som kommer, ska toppsegelskonaren Kvartsita segla upp längs Bohuskusten och göra strandhugg i hamnar för att uppmärksamma veckan och årets tema biologisk mångfald och klimatförändringarna.
Det var rätt gott om folk på invigningen, mattälten drar ju alltid besökare, men även guidningarna på universitetets rätt nya forskningsfartyg Skagerack lockade.
På däck på Skagerack fanns Stina Wahlgren och Johan Edholm. De forskar om havet ombord på fartyget som nyligen varit på Island och Grönland.
De menar att de allvarligaste hoten mot havet är koldioxidutsläppen och all plast som samlas i havet. Nyligen kom nya uppgifter om att havet aldrig varit så varmt som nu, ett hot mot det mesta levande på sikt.
Alla fakta finns men för lite händer
De flesta forskare är överens om att vi vet mycket men att inget som behöver hända händer. Medan svenska politiker bråkar om hur många procent biodrivmedel som ska in i dieseln, pumpas tusentals ton med växthusgaser ut.
Varför politiker och makthavare inte reagerar är frustrerande, menar Stina Wahlgren, men kan inte svara på varför. De har ju alla fakta.
Ekonomiska intressen i vägen för förändring
Miljöpartiets Karin Pleijel är ordförande i Göteborgs stads miljö- och klimatnämnd och har också funderat på varför omställningen går så trögt. Hon tror att det oftast handlar om pengar.
Hon drar ett exempel om fisket, där trålningen skadar bottnar och tömmer hela områden på all fisk.
– Det handlar om pengar, säger hon. Det är så svårt att ändra något där det finns stora ekonomiska intressen.
– Men jag tror på allvar att om folk engagerar sej och känner att de hör ihop så kommer det att fungera. Hon berättar om ett möte i Bryssel i våras, där massor av europeiska kommuner möttes och där kände hon att det fanns en gemensam vilja att arbeta för en renare värld.
När man själv drabbas kan ändringar ske snabbt
En annan tanke är att det kanske är så med människan att inget händer förrän det drabbar en själv med full kraft. Som med pandemin, där kröp den bokstavligen inpå kroppen och då hände det saker.
Under tiden kan vi ju göra något i det lilla formatet, sluta överfiska till exempel.
Och det finns nya saker från havet som man kan äta, utan att förstöra:
Alger och tång, andra sorters fiskar.
Smörbulten en invasiv art som passar på tallriken
Forskaren Leon Green står i mattältet och friterar svartmunnad smörbult, han forskar på invasiva arter och smörbulten hör egentligen inte hemma här. Men om man nu får upp den, så är det bra att äta den. Så det är bara att tugga på, den smakar riktigt gott.
Och den som varit vid Medelhavet vet att där lagar man ofta till hela småfiskar.
Trög matkultur kan ändras – om man vågar prova
Varför vi i Sverige oftast inte gör det, vet professor Kristina Snuttan Sundell:
– Det handlar om matkultur, säger hon. Det är enormt svårt att ändra på den och enda sättet är egentligen att låta folk prova på. Så här kan man göra eget tångsalt och prova på att äta smörbult. Det finns mycket gott i havet att ta vara på.
Som det är nu brukar fisk som inte passar in göras till fiskmjöl som sen går till mat i laxodlingar. Och så äter vi laxen. En enorm omväg för proteinet i maten och ett slöseri. På sikt kanske med livet som insats.
