Till minne av Conny Jacobsson.
Conny Jacobsson blev 71 år och avled i sitt hem i Guinea-Bissau den 31 mars.
”Med hopp om mycket nöje och kunskap”, skrev Conny Jacobsson i mitt exemplar av boken Hettan, 8 grader nord Ekvatorn skriven av pseudonymen Caj Acca och utgiven av Bäckströms Förlag 1999.
Jag hade kommit över vad som uppgavs vara förlagets sista exemplar och läste den på planet till Senegal där jag stämt träff med Conny Jacobsson sommaren 2004.
Det var litet hemligt.
Conny var på rymmen från Skänningeanstalten och ville att jag inte skulle berätta för någon i vilket land han befann sig. Den ansvarskännande redaktionsledningen på Göteborgs-Posten ville dock veta vart den skulle skicka mig för att träffa honom inför bokmässans 20-årsjubileum.
För min del var det där med Bokmässan mest ett svepskäl. Eller ett alibi för att få träffa Conny igen. Han var en gammal vän från tidigt 70-tal då vi var engagerade för en rimligare värld och Vietnams folk. Han var kreativ, full av humor och alldeles underbart galen.
Läraren blev elev på Bibliotekshögskolan
För er som inte minns en kort bakgrund:
• Conny var ursprungligen Boråsare, utbildad på Viskadalens folkhögskola och Bibliotekshögskolan.
Han berättade en gång om hur han fick jobb på bibliotekshögskolan dit han inte antagits som elev. Han hade gått upp till rektorn som inte kunnat säga nej eftersom Conny stammade. Han dementerade visserligen den historien senare men sant är att han blev antagen som elev efter en tid som lärare på skolan.
• Kulturchef i Hagfors där han skickade upp en zeppelinare för att visa var biblioteket låg och lät böcker dingla ner i fallskärm över bygden, drog i gång Bok- och biblioteksmässan tillsammans med Bertil Falck ”i dimmorna efter en kräftskiva i Hagfors”.
• Startade Krelib, Kultur- och mediakoncernen, Biblioteksdata och Kulturfinans – ett imperium som kraschade 1991.
På rymmen efter flera domar
• Dömdes för grovt skattebedrägeri 1993, för grovt bedrägeri, oredlighet mot borgenärer med mera 1997 och för grov varusmuggling 2000.
• På rymmen och internationellt efterlyst efter 2001.
Efter konkurserna hade Conny börjat jobba som affärskonsult, både i Sverige och utomlands. Bland annat för ett företag i Geneve, Aladin invest, som svensk polis gett ett omdöme: ”Inget tyder på att företaget sysslar med seriös och laglig verksamhet.”
Jordbruksprojekt i Elfenbenskusten
Jobbet förde honom till Spanien, Portugal, Finland, Polen, Frankrike och Ukraina. Och till Elfenbenskusten varifrån stoffet till Hettan hämtats.
”Hur hamnade du där”, frågade jag, när vi träffades på häktet i Göteborg där han satt i väntan på rättegången 1997.
”Det började med en svensk kille som skulle utveckla en turistanläggning”, sa Conny. ”Sen blev det fisk och mat. Min uppgift var att hitta sådana som ville vara med att investera i små jordbruksenheter. Och att hitta kunder till produkterna.”
Efterlyst, gripen och länge häktad
1996 reste han Norge för att på uppdrag av Elfenbenskustens regering förhandla om köp av två fiskebåtar. Eftersom han befann sig i Oslo tog han en avstickare hem till föräldrahemmet i Borås, ovetandes om att han var efterlyst. Han greps av polisen och satt länge häktad i polishuset i Göteborg.
Och så dömdes han på nytt.
Rymde till Västafrika under permission
Inför sin 50-årsdag fick han 24 timmars permission från fängelset. Det var i maj 2001. Hans pass hade anstalten lämnat ut till en anhörig under förevändning att han skulle uträtta ett bankärende åt Conny.
Utanför fängelset väntade en bil på Conny. Den tog honom till Stockholm och en ökänd gangster för vilken Conny agerat affärskonsult. Han ville att Conny skulle ordna upp en affär som misslyckats. Efter att ha gjort upp med gangstern tog han sig ner till Västafrika där han sysslade med fiskaffärer då vi träffades.
Han hämtade mig på flygplatsen.
”Hallå Pelle Nypan!”
”Hallå Armando!”
Falukorv och akvavit uppladdning inför runda på stan
En gränspolis som Conny pratat med i förväg lotsade mig förbi passkontroll och tull. Vi satte oss i en taxi som släppte av oss utanför huset där Conny bodde med en livvakt, som senare blev mördad på sin post. Conny sa åt mig att betala taxin. Han var pank. Och hälsade mig välkommen till Afrika: ”Det är ett helvete men här har man i alla fall ett liv.”
Han hade bett mig ta med falukorv, knäckebröd och Kalles kaviar. Vi käkade falukorv och drack Aalborgs akvavit som jag haft med mig innan vi gav oss ut på stan.
Conny höll på att göra affärer med fisk som han köpte från lokala fiskare och sålde vidare, bland annat till Sverige och Japan. Vi besökte fiskmarknaden på stranden i Rufisque och träffade några av Connys vänner.
Sedan skickade vi iväg några paket med flyg. Det tog tid och kostade några dollar i mutor till speditionsföretaget, hälsovårdsinspektören och tullen. Men Conny var van vid byråkratin. Jag fick betala och paketet gick iväg.
Inte ordningsam nog för biblioteket
På kvällarna pratade vi.
”Varför rymde du?”, frågade jag.
”En dum fråga som bara den som själv aldrig suttit i ett fängelse kan ställa”, sa Conny och berättade om vännerna som hjälpt honom med pengar till flykten. Inte 20-lappar. En hade betalat 70 000 kronor.
Och om jobbet som biblioteket i Hagfors: ”Det var så jävla tråkigt att vara kulturchef. Jag var absolut ingen dålig bibliotekarie men jag är inte den sortens ordningsamma människa som behövs på bibliotek.”
Rädslan bakom ledarfasaden
Eller om rollen som företagsledare: ”Man spelar en roll. Man skapar sig en självbild och ställer såna krav på sig själv. Och det umgänge en sådan roll ger en – man blir rädd att inte uppfattas som duktig. Alla försöker spegla sig i varandra. Alla försöker visa upp en fasad och visa hur jävla duktig man är. Fast många är rädda. Att omgivningen ska tycka att man inte passar in eller är god nog. Det är mycket att göra sig till. Jag trivs nog bäst bland vanligt folk.”
Besök på bokmässan efter preskriberat straff
Och vi pratade om de verkliga värdena i livet: att träffa människor, lära sig nya saker och nya tänkesätt.
Efter den där resan höll vi fortsatt sporadisk kontakt. Conny flyttade till Mauritanien där han skulle leda bygget av en fiskmjölsfabrik för en rysk kapitalist och sålde skrot. Vi träffades också i Göteborg i samband med en bokmässa som han besökte som en fri man sedan fängelsestraffet preskriberats.
Tack Conny, för den där romanen som ”uteslutande bygger på verkliga händelser”. Den var nästan lika spännande som ditt liv.