Arne Hegerfors, en av svensk televisions mest folkkära sportkommentatorer och programledare, avled 29 januari, 81 år gammal.
Om inte en besvärlig knäskada hade stoppat hans spel på elitnivå hade han kanske i stället blivit fotbollsproffs i Frankrike.
Det här utspelade sig nånstans i slutet av 1950-talet då familjen Hegerfors semestrade i Nice. Arne som var en minst sagt lovande fotbollsspelare i Göteborg sökte sig, för att behålla formen över sommaren, till proffsklubben OSC Nice’s träningar och frågade om han fick delta.
Pappa Hegerfors stoppade kontraktsskrivningen
Efter någon tid kom klubbens tränare och föreslog att Arne skulle skriva proffskontrakt med klubben.
Tja, varför inte, tänkte Arne glad i hågen, men då invände pappa adjunkten och deklarerade att ”nu åker vi hem till Göteborg och tar studenten först så får vi se sen”.
Men det blev inget ”sen” då en knäskada stoppade en lovade karriär.
Landslagscentern presenterade en ung Arne
Några år senare, en bit in på 60-talet, hade jag hunnit avancera till redaktionssekreterare på Sporten i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning.
En dag kom tidningens sportchef, gamle landslagscentern i fotboll, Harry Lundahl, in på redaktionen och föste försiktigt en gänglig yngling framför sig.
Det var Arne Hegerfors, som såg sig nyfiket omkring.
”Kan du kolla om vi kan ha nån nytta och glädje av den här idrottsintresserade unge mannen”, sade Lundahl och försvann in i sin skrivarlya igen.
En svårstoppad idrottsentusiast
Det kunde vi. Arne hade idrotten i blodet. Vi kunde skicka honom till vilket idrottsevenemang som helst. Njae inte golf kanske… Svårigheten var att få stopp på honom. Allt är ju inte värt stort utrymme.
Arne Hegerfors blev min första journalistelev, som jag fick och hann lära några grunder i yrket (Senare skulle det bli många fler elever på journalisthögskolan Göteborg).
Svårt att vinna i bordshockey
Hur länge vi fick behålla Arne minns jag inte; jag skriver inte dagbok. Däremot minns jag att både han och jag var otroligt besvikna över att vi så sällan lyckades slå kollegan Kai Rosnell i bordshockey. Kai var från späd ålder krigsbarn från Finland och var förutom duktig journalist en fena på att hantera spakarna i spelet.
Hur som: Arne fortsatte sin karriär i radion där han fick jobba ihop med bland andra en annan blivande legend, Lars-Gunnar Björklund. Och så småningom anställdes Arne i Sverige Television och resten är historia som man säger.
Fast den här historien slutar inte riktigt än.
Ett oväntat telefonsamtal i Skene
Nån gång i mitten av av 2010-talet (tror jag, för jag skriver som sagt inte dagbok) ringde telefonen när jag och hustrun var på väg till torpet i de djupa väschötaskogarna. Vi befann oss i Skene och jag stannade till.
– Hallå ja…?
– Är det Tord Melander jag talar med?
– Stämmer.
– Hej, det är Arne..
– Ja… hej, vilken…?
– Arne Hegerfors alltså
– Jamen hej hej! Det var ju inte ens i förrgår. Kul!
En avskedsfest fylld av profiler
– Jo, jag ringer eftersom TV 4 skall ordna en liten avskedsfest mig mig, och därför undrar jag om du skulle vilja vara med eftersom du en gång lärde mig de första grunderna i vårt yrke.
Det är inte så ofta jag blivit så rörd och så häpen.
– Ja, absolut, tack gärna. Självklart.
– Då ringer det en dam från bolaget snart och fixar med detaljerna. Det skall bli kul att ses igen.
– Ja. verkligen. Vi ses då…
Och som väntat var det inte bara Arne Hegerfors jag fick träffa utan flera andra stora och roliga TV- och radioprofiler.
Sista gången vi hördes av var när jag skickade ett grattiskort när han fyllde 80 och jag önskade honom välkommen i 80-klubben.
Vila i frid Arne – och tack för att du valde journalistbanan!
Här kan du läsa mer om sportprofilen Hegerfors:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Arne_Hegerfors
