VI HAR NYLIGEN haft kyrkoval och en av tvistefrågorna var huruvida det var lämpligt att de politiska partierna ställde upp som partier. Dels beroende på att de var oändligt mycket starkare ekonomiskt (bl a partistöd), dels på grund av att det fanns en risk att de kyrkliga frågorna kom i bakgrunden. Och nu har vi i blixtbelysning sett ett tydligt exempel på problemet.
Kyrkomötet har beslutat att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att lyfta frågan i internationella ekumeniska organisationer om en granskning av folkrättens tillämpning i Israel och Palestina. I granskningen vill därför kyrkomötet att FN:s apartheidskonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid skall inkluderas.
BESLUTET ATT anta tilläggsyrkandet har väckt stor uppmärksamhet och i en debattartikel i Kyrkans Tidning skriver biskop Åke Bonnier och biskop Sören Dalevi att de kraftigt tar avstånd från beslutet som kyrkomötet har fattat, ”ett beslut som kommer att tolkas och förstås som ett sätt att brunsmeta landet Israel med begreppet apartheid”.
Även övriga biskopar tar avstånd och så här skriver vår biskop i Göteborg Susanne Rappman i ett brev till Judiska församlingen (enligt Kyrkans Tidning) ” Jag vet och förstår att beslutet väckt negativa reaktioner och det är därför som jag skriver till er. Jag är bekymrad över beslutet bland annat därför att det kan spä på anti-judiska stämningar vilket vore djupt olyckligt.”
TVÅ AV DEM som står bakom tillägget, Daniel Tisell (C) och Anna Karin Hammar (S), skriver i ett svar till biskoparna i Kyrkans Tidning: Om biskoparna anser att kyrkomötet har gjort fel i denna fråga så undrar vi med vilken legitimitet biskoparna driver en stark linje mot beslutet. Biskoparna sitter ju inte i kyrkomötet men skall höras när det gäller lärofrågor. Om beslutet gäller en lärofråga eller ej är tydligen också skiljande.
Beslutet togs med 127 röster för och 103 röster mot. För beslutet röstade S, Visk och ÖKA. Mot beslutet röstade Sverigedemokraterna och Frimodig Kyrka. Hos POSK röstade 11 ja och 28 nej samt hos Centern röstade 19 ja och 10 nej.
Intressant är hur skiljelinjerna går. Det är tydligen inte någon tydlig väster-högerfråga och heller inte någon tydlig kyrka-stat fråga. Om det sedan är en lärofråga eller en icke lärofråga är heller inte tydligt. Som lekman kan jag bara säga vad jag lärde i söndagsskolan ”Giv åt kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad honom tillhör”.