Mediehistorisk årsbok har utkommit. Hela elva artiklar om medier, främst tidningar men av dessa elva har hela fem stycken anknytning till Göteborg och Västsverige. De flesta artiklarna är personligt inriktade, men det finns också andra av mera principiell natur. Framsidan består av en bild på Ingrid Segerstedt Wiberg, och den första artikeln handlar om henne.
Den första artikeln är skriven av Christian Catomeris, journalist på SVT och som håller på med en biografi över Ingrid Segerstedt Wiberg. Titeln på artikeln speglar innehållet – ”Från fadershuset till fiendelägret” – och betecknar hennes övergång från Göteborgs Handels- och Sjöfarts- Tidning till Göteborgs-Posten.
Ingrid Segerstedt Wiberg är kanske inte mest känd för att hon var journalist, och hon klagade när hon på GT:s kultursida skrev ”Varför är inte jag med” när historiken ”Tidningskvinnor 1690-1960″ kom ut är 2000. Hon var ju trots allt den första kvinnliga ledarskribenten och började skriva för GP 1955.
Känd för mycket mer än journalistik
Möjligen kan denna fadäs bero på att kvinnorna som skrev historiken kom från Stockholm och att Ingrid Segerstedt Wiberg är känd för så mycket annat. Bland annat var hon riksdagsman för Folkpartiet, hon var med och grundade Sveriges första FN-förening och hon opinionsbildade för fred.
Mycket av artikeln tar upp konkurrensen mellan GHT och GP där också det interna bråket inom familjen Segerstedt och med styrelsen för GHT vilket gör att hon lämnar GHT. Hon företar tillsamman med andra en resa till Kina och undrar om GT ägd av GHT skulle vara intresserad av reportage från Kina men får inget svar. Hon vänder sig då till Harry Hjörne på GP varvid han svarar ”Hur mycket vill du ha i förskott?”. Därmed var allt klart, och hon påbörjar en 40:årig verksamhet på GP.
Hur högerpartierna enades
Artikeln ”När rösträttsfrågan skapade en samlad högerpress” är skriven av de Göteborgsplacerade forskarna professor emeritus Lennart Weibull och docenten Tomas Odén, och det intressanta med artikeln är hur högerpartierna gick tillväga för att enas. De första åren av 1900-talet började de olika högerpartierna att förstå att de behövde enas och att det i mångt och mycket berodde på rösträttsfrågan. Sverige hade vid denna tid ett tvåkammarsystem där högern dominerade första kammaren, men det var mera osäkert i andra kammaren.
Starka krav från liberaler och socialdemokrater ville göra om röstsystemet som ju var begränsat till män och män med en viss inkomst eller förmögenhet. I samhället i övrigt liksom i stora delar av pressen fanns krav på ett förändrat röstförfarande. Hur pressen stod i frågan beskrivs detaljerat i artikeln, men det mest intressanta är hur man från centralt håll sände ut speciellt en person för att försöka förmå tidningarna i Västergötland att stödja högerns förslag till rösträttsförslag.
Politiker drev på för positiva omdömen
Det var alltså politiker som försökte (och i viss mån lyckades) att förmå tidningar att skriva positivt om förslag skapade centralt av politiker. Allmänna valmansförbundet som bildades 1904 var det försök till enande av högerpartierna som efter en trevande inledning blev alltmer framträdande också beroende på att liberalerna blev allt starkare.
Skildringen av denna period i Sveriges politiska och mediala liv är mycket detaljerad och det kan också vara intressant att fundera över sambandet mellan politiker och medier.
Nästa göteborgare är Lars Dimming som under rubriken ” En presshistorisk rundtur” beskriver Pressens rundtur i Göteborg, en lysande men så småningom också starkt ifrågasatt affär och om Västra Journalistföreningens semesterby utanför Hamburgsund i Bohuslän.
Journalistik och rundtur gick inte att förena
Alla som är ungefär i min ålder minns säkert det lilla häftet med reklam och tävlingar mm som man kunde köpa varje vår. Av pengarna som på detta sätt kom in delades en del ut son välgörenhet men kunde också fylla på journalisternas skrala kassa. Under 1980-talet kom kritik från journalister som menade att seriös journalistik och Pressens rundtur inte var förenliga och 1984 skildes Journalistförbundets Västra förening och Pressens rundtur (som lades ned samma år) och 2011 såldes semesterbyn.
I artikeln om objektivitet skymtar Göteborgsprofessorn Jörgen Westerståhl som med sina undersökningar av Sveriges Televisions sändningar, genom att definiera vad som menas med objektivitet, lade grunden för begreppet i Sveriges Radio och Sveriges Television. Författaren till denna artikel, Elin Gardestöm, applicerar begreppet mest på press och det blir då svårare eftersom Westerståhls modell utgick från avtalet med staten vilket ju inte pressen har.
Många minns Rekord-Magasinet
”Alla grabbars tidning” är visserligen inte skriven av någon göteborgare utan av Jan Thorsson men artikeln handlar om Edvin Ahlqvist, vilken ju var göteborgare, och den tidning han skapade, nämligen Rekord-Magasinet.
Rekord-Magasinet var Sveriges första sporttidning, men det fanns en annan idrottstidning – Idrottsbladet – av en helt annan karaktär som utgavs av Torsten Tegnér. Inför första numret lovades ”Vi måste ha verklig idrott, vi måste ha plats åt glansen, spänningen och bragden. Vi måste också ha idrottsstjärnor. Låt oss få behålla det värde i livet som heter hjältedyrkan.” Och med Per Stigmans äventyrsberättelser från medeltidens Sverige vilket var ett stående inslag i tidningen ch som skrevs av Nils Holmberg som var riksdagsman för Sveriges Kommunistiska Parti. Detta blev grabbarnas tidning.
På 1940-talet var upplagan mellan 40 000 och 100 00, på 50-talet cirka 135 000 och 1959, då Ingemar Johansson besegrade Floyd Patterson, trycktes 300 000 exemplar. På 60-talet gick upplagan ner och tidningen såldes till Bonniers som lovade att behålla tidningens utseende. Året efter lades den ner.
