måndag, januari 30 2023
Bevakar Göteborg - och lite till
Spanaren.se är en nättidning i Göteborg som ägs av den ideella föreningen Sällskapet Spanaren. Vi granskar makten men rapporterar även om annat. Redaktionen arbetar gratis.

Bästa läsare. Spänn fast säkerhetsbältena och förbered er på en skräckfärd. Det handlar om hur två barn fick sina liv förstörda på grund av att Göteborgs Stad inte tog sitt ansvar. Övergrepp, misshandel, kränkningar, tvångsarbete, tvångsmatning med mera. På barnhem och fosterhem.

Syskonen är numera vuxna, en kvinna och en man födda i slutet av 60-talet.

De båda kräver skadestånd från Göteborgs Stad. Kvinnan på 750 000 kronor plus ränta. Mannen på 500 000 kronor plus ränta.

Med hjälp av advokat Monica Crusner stämmer de Göteborgs Stad hos tingsrätten.

Missbruk hemma

Från 1971 bodde barnen med sin ensamstående, missbrukande mamma som inte förmådde ge barnen något av det barn behöver. Då mamman var inlagd på sjukhus befann sig barnen ensamma hemma utan att socialtjänsten ingrep.

Först 1975 utredde kommunen syskonens situation. Då tack vare att modern själv slagit larm.

Flickan och pojken placerades på Bö barnhem. Där utsattes de för flera övergrepp. De fick slag mot kropp och ansikte på kvällarna, tvingades äta och dricka vatten tills de kräktes och låstes in i en stor sal på dagen utan att få gå ut.

Brände nallen

När barnen rymde straffades de bland annat genom att pojkens enda ägodel – en nalle – brändes upp.

Efter kort tid återfördes de till modern. Sedan denna överdoserat flyttades barnen till Vidkärrs barnhem. Återigen misshandlades de med örfilar och slag mot ansiktet. Tvångsmatning och inlåsning. Värst var den sadistiske föreståndaren som utsatte pojkarna för särskilda övergrepp.

Läkaren skrämde pojkarna. När pojken i syskonparet berättade om detta för en kvinnlig vårdare trodde hon honom inte. Hon gav honom stryk i stället. Vidare fick barnen inte ha några ägodelar hos sig och inte heller hålla kontakt med anhöriga.

Fosterhem

Nästa anhalt blev ett fosterhem i Småland. Fostermamman var 60 år. En av hennes söner – en 35-åring – bodde hemma hos henne.

Både fostermamman och hennes båda söner misshandlade pojken som hunnit fylla åtta år. Pojken tvingades sköta gårdens djur tidigt på morgonen innan han gick till skolan och sen efter skolan. Han fick inte tid för vare sig lek eller skolarbete.

Åttaåringen utsattes även för grova övergrepp av den hemmavarande sonen i huset. Systern råkade se detta en gång.

Åter beslutade socialförvaltningen att syskonen skulle flytta hem till sin mamma. Där fortsatte det som förr. Ingen tillsyn. Barnen fick sällan mat hemma utan kunde äta ibland hos andra som förbarmade sig över dem.

Tände lägenheten

En gång råkade mamman tända eld på lägenheten då hon sängrökte berusad. Flera missbrukare som var där inne omkom. Pojken var den som larmade.

Åtskilliga gånger under 1981 och 1982 var mamman intagen för vård. Barnen tvingades vara ensamma hemma eftersom socialförvaltningen inte ingrep trots påpekanden från utomstående.

Så småningom fick syskonen en kontaktfamilj där de kunde vistas när modern var borta.

Nästa anhalt blev Alpklyftans Pojkhem. Där var tio pojkar men bara en flicka, alltså systern i syskonparet. Alkohol, droger och kriminalitet förekom. Syskonens tillstånd försämrades. De bodde på hemmet tills de gick ut nionde klass.

Mycket kritisk

Advokaten är mycket hård i sin kritik och hävdar att barnen behandlats i strid med Socialstyrelsens dåtida föreskrifter i många hänseenden. Kontrollen av barnhemmen och fosterhemmet var obefintlig eller mycket bristfällig. Ingen talade med barnen själva.

Hur det gått för syskonen senare i livet?

Inte bra.

Alls.

 

Previous

Nybyggda lägenheter har aldrig varit dyrare

Next

Måns död uppe i hovrätten

About Author

Börje Andersson

Politiskt intresserad sportfåne och pensionerad journalist.

Check Also