Veckan efter att Spanaren berättat att arbetsmiljön på Röhsska är sämre än någonsin beslöt kulturnämnden att stänga museet.
Ett beslut som väckt reaktioner.
”Vill den politiska nämnden verkligen gå till historien som de som stängde museet samma år som museet firar sitt 100-årsjubileum?”, frågar konstnären Berit Jonsvik, en av många som reagerat.
Kommunalrådet Mariya Voyvodova har fått många reaktioner på det drastiska beslutet att stänga museet vid ett extra sammanträde den 22 november.
Beslutet innebär att Röhsska museet stänger den 27 februari och öppnar först den 2 juni 2018.
Reaktionerna från museets vänner har varit många.
Några av dem:
”Jag anser att verksamheten och innehållet vid Röhsska museet måste behandlas på ett mer seriöst sätt än det ni hittills avser. Röhsska museet har varit en del av mitt liv sedan barnsben och jag är bedrövad och bestört över vad som håller på att hända med museet, och hur verksamheten av sin politiska ledning hanteras som om den inte vore något värd”, skriver Elisabeth Kolosh.
”— Röhsska är Sveriges enda renodlade museum för dessa områden vilket sedan 1916 bidragit till att staden Göteborg blivit känd världen över. Ett museums största tillgång är fackkunniga och engagerade anställda. En personal som behärskar museets kärnområde – i detta fall design- och konsthantverkshistoria – är förutsättningen för att museet ska kunna erbjuda intressanta utställningar, kommunicera med omvärlden och få internationell respekt. Förutom att bedriva forskning, följa vad som händer inom den samtida konsthantverks- och designvärlden, samla relevanta artefakter, ta hand om samlingarna – kulturarvet, ger ett museum sin publik möjligheten att få nya kunskaper samt begrunda och reflektera över den materiella kulturen. Röhsska museet har ett flertal gånger skapat internationellt uppmärksammade utställningar. Personalens unika fackkunskaper måste tas till vara. Detta är inte bara en angelägenhet för Göteborgs stad utan för hela Sverige”, skriver Kerstin Wickman, professor em i design och konsthantverkshistoria.
”— Njut av konsten, lär, umgås och använd all er makt till att vädra ut allt som är dåligt. Mögel eller osämja, vad det än månde vara är frisk luft och inte instängning den bästa medicinen!”, skriver Birgitta Nordström, textilkonstnär och lektor på HDK.
”— Detta museum som jag själv arbetat på i två år under 1970-talet och är väl insatt igenom mina artiklar i tidskriften Form under 10 år, är ett av de finaste museerna i Sverige, alldeles unikt i sitt slag och en verklig pärla. Är ni medvetna om betydelsen av denna rikedom? — I detta arbete gör museets skickliga personal trots minimala anslag många betydelsefulla utställningar. Såg ni politiker den mycket intressanta broderiutställningen för ett tag sen? En utställning som visade på konst också med sociala och politiska perspektiv och t.ex. också Joe Hedlunds utställning av sin fantastiska samling kinesiskt porslin blandat med andra material som gav så viktiga perspektiv på konsthantverk som konst. Detta visar att museets personal har stor kompetens att genomföra viktiga utställningar och seminarier trots den press de har med ett icke fungerande ledarskap — Du som är politiskt ansvarig för kultur, kan du verkligen tänka sig att avhända dig detta fantastiska museum istället för att utveckla det och fördela de kulturpengar de behöver för att driva ett vitalt museum? — Att personalen får problem på ett utarmat museum är inte så konstigt. Har ni tagit reda på hur dugliga de är?? Däremot är det konstigt att museet inte får en kompetent ledning som förstår och är insatt i museet och dess område. Att bara vara chef för att man tidigare varit chef någonstans är inte ett kompetenskriterium. – – – Kanske 1 enda procent av hela Göteborgs budget används till kultur? Eller är det ännu mindre? Varför inte passa på att driva tesen att museerna i Göteborg behöver mer medel för att kunna drivas till Göteborgarnas nytta och välmående, att visa vårt spännande kulturella arv också för de nya Göteborgarna? — Respektera Röhsska museet och även de andra museerna, var stolt över dem! De är bland de finaste museerna i vårt land. De behöver överleva!! Den utarmning som det innebär att avskeda personal, vilket den som känner till historien i Göteborg 20 år tillbaka vet om när, under en period en chef över museerna lät avskeda 12 anställda på ett år på samma museum på grund av ekonomiska brister. —
Jag hoppas att ni inte bara stirrar er blinda på att en massa chefer skall ordna upp Röhsskas svårigheter utan att det verkligen också behöver tillföras medel för att kunna revitalisera museet och ge personalen hopp och lust inför framtiden”, skriver Lena Boëthius.
”Jag har med stigande förvåning följt den senaste händelseutvecklingen på Röhsska museet och häpnar över kulturnämndens beslut att ge kulturförvaltningens direktör i uppdrag att stänga museet. – – -Det är hög tid att tjänstemän utan museierfarenhet och konstnärlig kompetens visar respekt museets kunniga personal — Kulturförvaltningens klåfingrighet har redan förorsakat stor skada – först genom att inte låta Tom Hedqvist få sin tjänst förlängd som utlovats med ett år i taget, sedan genom att utse två mindre kompetenta personer att leda museet. Frågan är om den senaste museichefen har rätt kompetens för ett konst- och designmuseum? Om kulturförvaltningens chef Anna Rosengren inte varit en så okänslig formalist, hade kanske aldrig den nuvarande situationen ha uppstått. — Försök finna en bättre lösning!”, skriver Märta Holkers.
”- – –Röhsska museet är unikt och har haft och har en stor betydelse som designmuseum för staden Göteborg och övriga Sverige. Det kan inte nog poängteras dess kulturella och konstnärliga värde, bredden och kvaliteten på utställningar samt specialinriktade program vilka riktar sig till såväl ung som gammal. Man blir bemött av engagerad och kunnig personal. Röhsska museet är en naturlig träffpunkt för alla med intresse för kultur och design” skriver Britt-Mari Glyssbo, textilkonstnär i Halmstad.
”I september möttes Du och jag på Röhsska museet i samband 100-årsjubileet och en paneldebatt om museers framtid. Jag påpekade bland annat att medan Trafikkontoret kan bygga en fontän/plaskdamm på nedre Götaplatsen för 33 miljoner kronor hade inte Röhsska medel för att i dagspressen kunna annonsera sitt program för 100-års firandet! Vi två talades vid efteråt där vi satt i bänken och Du försökte övertyga mig om hur bra det skulle bli – ni skulle då ganska snart ha någon typ av förhandling och lägga fram förslag om Röhsskas framtid — Jag förmodar nu att resultatet av de överläggningarna i stället blev att ni planerar att stänga museet. — Att stänga Röhsska museet skulle bli en skam för Göteborgs stads kulturnämnd och Göteborg och jag tvekar inte att säga: vi får skämmas inför hela världen. Att nu skuldbelägga personalen efter att museet i omgångar inte haft en fungerade chef, i många år varit underfinansierad—”, skriver Else-Marie Fänge, medlem i Föreningen Röhsska Konstslöjdsmuseets Vänner.
”— Röhsska museet har, under en lång följd av år, ekonomiskt svälts ut av Kulturnämnden och har i stor utsträckning fått stöd av sin Vänförening och Söderbergska stiftelserna för att publicera kataloger och vetenskapliga artiklar. Ge Museet rimliga anslag så att utställningar kan produceras och ombyggnaderna kan färdigställas. — Röhsska museet är en institution som under lång tid innehaft ett gott renommé i världen för sina samlingar av europeiskt och Kinesiskt konsthantverk. 1995 ställde museet, i samarbete med Shanghai Museum, ut kinesiskt konsthantverk av högsta kvalitet. I samband med denna utställning besöktes museet av kinesiska och europeiska forskare, som förvånades av den enastående kvalitén på samlingen av kinesisk skulptur och framför allt att museet hade två av kinesisk keramiks mest sällsynta föremål två ”ru yao skålar”. Att vi fick uppleva ”100 års jubileet??” utan den världsberömda skatt av kinesisk kultur, som Röhsskas kinasamling utgör är en sorglig händelse.
I dag är vår stad industriellt nära knuten till Kina genom vår industri och besöks av kinesiska turister och affärsmän/kvinnor, som uttrycker förvåning över att den orientaliska avdelningen på museet är stängd. Det åvilar Nämnden ett stort ansvar att snarast förse museet med en ämneskompetent ledning, som kan återge museet dess goda rykte och ge oss besökare tillgång till samlingarna, som väl tillhör oss medborgare. Avslutningsvis hoppas jag att Ni i stöttar personalen i stället för att som gjorts offentligt chikanera dem. Bra förutsättningar löser även kriser.”, skriver Jan Vansvik.
”Under en lång period av bristfälligt ledarskap har Röhsskas personal ändå lyckats producera utställningar, böcker, föredrag, seminarier och pedagogiska program av hög kvalitet. Museet har alltid haft ett högt anseende inom kultursektorn och det är märkligt att inte kulturnämndens ledamöter förmår tillsätta en chef som kan få personalens förtroende. Detta är ju mycket viktigt för det fortsatta arbetet.”, skriver Gun Hellervik, Galleri Nordens Bilder, tidigare Etnografiska museet chef, Manetens ordförande Zenit.
”- – – Jag skulle inte vilja använda ordet ironi för att beteckna situationen på museet. Det är en tragedi. Inför en artikel om Röhsska 100 år i nästa nummer av kulturtidningen Zenit gjorde jag en intervju med intendenten Love Jönsson och fick också en visning av museets dolda och unika skatter i magasinen. En rundvandring som jag skulle rekommendera hela kulturnämnden att göra. Okunskapen om museets gömda resurser och oerhörda potential tycks vara stor bland nämndens ledamöter. Min artikel i kommande Zenit avslutas med följande sammanfattning: ’Organisation International Council of Museums (ICOM) för museer och yrkesverksamma inom museiområdet definierar ett museums uppdrag med orden: Ett museum är en permanent institution utan vinstintresse, som tjänar samhället och dess utveckling, som är öppen för allmänheten, som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut – i studiesyfte, för utbildning och förnöjelse materiella och immateriella vittnesbörd om människan och hennes omvärld.’ Man kan konstatera att den uppgiften har Röhsska museet svårt att fylla. Vår rundvandring på museet har kantats av ordet tyvärr. Tyvärr, biblioteket är nerpackat. Många böcker är museet ensamma om i hela landet. Tyvärr, magasinen är överfulla. De är inte byggda för att vara magasin. Tyvärr, på förfrågningar från både internationella forskare och studenter kan inte museet plocka fram den önskade uppgiften eller föremålet. Tyvärr, lokalerna är inte klimatanpassade och säkra. Ett annat ord som hela tiden upprepas är unikt. Vid varje föremål Love Jönsson visar återkommer det – att det museet äger är unikt. Tyvärr och unik, den kunnige museimannens sorg lyser igenom över ett museum i malpåse. Sätta Göteborg på kartan är ett mantra, som ständigt upprepas av politiker och chefer på alla nivåer. För att sätta någon stad på kartan överhuvudtaget krävs att staden har eller gör något som är unikt i en större måttstock än den egna stadens. Göteborg har något som är helt unikt, nämligen Sveriges enda specialmuseum för konsthantverk och design. Det bara ligger där och väntar på att bli upptäckt och omhändertaget. Samlingarna i huset är i världsklass. Att förstå varför staden och regionen inte tar ansvar för dessa skatter ligger bortom det begripliga.”, skriver konstnären Berit Jonsvik.
Kulturkommunalrådet Mariya Voyvodova (S) svarar oroade museivänner:
”Kulturnämnden ser mycket allvarlig på situationen på museet. Det är ingen hemlighet att den psykosociala arbetsmiljön på museet har varit dålig under en lång tid tillbaka. Olika insatser har gjorts och de har inte skapat nödvändig förändring. Museet har haft en hög chefsomsättning, många sjukskrivningar, brister i organisation och ledning samt brister i förtroende och tillit. De åtgärder som vidtagits de senaste 15 åren har inte gett den långsiktiga effekt som avsetts”, skriver hon och betonar att museet inte stängs för alltid ”utan under en begränsad tid för att arbetsgivare, fackliga och medarbetare ska kunna fokusera på den psykosociala arbetsmiljön och det gemensamma arbetet för att öppna museet igen”.
Och:
”Jag går ofta till Röhsska museet. Röhsska är ett unikt museum med unika samlingar. Både Joe Hedlunds och Margrete Odgaards utställning har jag njutit av att se på. Det är dock inte de rika samlingarna, den kompetenta personalen eller de mycket välgenomförda utställningarna som varit i fokus när det gäller Röhsska sedan en lång lång tid tillbaka. Det har handlat om en dålig psykosocial arbetsmiljö, en hög chefsomsättning och byggnadens skick.
Det går inte, med det i bagaget, att bara köra vidare som om ingenting hänt. Flera insatser har gjorts genom åren, men nu är Kulturnämndens bedömning att verksamheten behöver stängas temporärt. Medarbetare behöver få möjlighet att bygga upp något nytt tillsammans. Röhsska behöver en nystart.
Det var ett tufft beslut men nödvändigt. Vi som politiker i kulturnämnden har ett ansvar för arbetsmiljön i nämndens alla verksamheter. Politik handlar också om att stå upp för sina beslut även när det blåser kallt om öronen.”
Läs tidigare artikel:
Skyddsombud: Arbetsmiljön på Röhsska värre än någonsin