Två gånger har kammarrätten gett kommunen bakläxa för att den hemligstämplat uppgifter om hur den nya whistleblowerfunktionen ska ta emot tips från visselblåsare, hur tipsen ska behandlas, undersökas och följas upp. Och hur visselblåsare ska skyddas mot repressalier.

Men kommunen ger sig inte.

Än en gång har kommunstyrelsen hemligstämplat uppgifterna.

Kommunen anser att uppgifterna är företagshemligheter. Om det offentliggörs hur whistleblowerfunktionen (det norska företaget BDO) arbetar riskerar företaget att “lida skada” i konkurrensen och kanske tvingas betala skadestånd till kunder som företaget lovat att inte namnge.

Spanaren har än en gång överklagat beslutet.

Kanske förlorar ví denna gång.

DEN SVENSKA offentlighetsprincipen, en grundpelare för svensk demokrati, har undergrävts under flera år. Försämringarna har i riksdagen motiverats med anpassning till EU, att hatsajter på nätet utnyttjat allmänna handlingars offentlighet för att förtala eller hetsa mot människor eller för att skydda tjänstemäns tillkortakommanden i för landet svåra situationer som i samband med tsunamin i Thailand 2004.

Kort sagt: allmänhetens möjligheter att granska hur makthavarna sköter sitt fögderi har försämrats.

I fallet med whistleblowerfunktionen är kommunstyrelsens agerande ändå märkligt.

Om kommunstyrelsen är uppriktigt intresserad av en whistleblowerfunktion som kan ta itu med korruption och maktmissbruk krävs att  medborgare och kommunanställda får förtroende för att tips om oegentligheter tas på allvar, att de utreds på ett kompetent sätt och att tipsaren skyddas från repressalier.

ATT HÅLLA uppgifter om hur det ska gå till hemliga skapar inte det förtroende som whistleblowerfunktionen skulle behöva. Tvärt om ger det ytterligare grogrund för den kritik som säger att whistleblowerfunktionen inte är något annat än kosmetika.

Läs:Spanarens två senaste överklaganden i frågan om whistleblowerfunktionen här.