Konsulten fick betalt för 128 timmars arbete under en enda vecka. Det hindrar inte att Stadsrevisionen i Göteborg än en gång frikänner de ansvariga för upphandlingen av de italienska spårvagnarna.
I Göteborgs-Posten säger stadsrevisionens ordförande Lars Bergsten (M) att de inte hittat några oegentligheter efter en andra granskning av spårvagnsupphandlingen.
– Men jag kan inte garantera att sådan inte förekommit, säger Bergsten också.
Den som läser revisionsrapporten i sin helhet har svårt att förstå slutsatsen om att inga oegentligheter förekommit.
Ett exempel:
Upphandlingen hanterades främst av konsulten Andreas Wannebo som under elva år kostade Göteborgs spårvägar 20 miljoner kronor i arvoden. I ett fall begärde han, och fick, ersättning för 128 timmars arbete under en enda vecka. Det betyder att han den veckan jobbade drygt 18 timmar om dagen i sju dagar.
Revisorernas kommentar:
”I våra stickprov har vi … sett ett exempel på vad som borde ha uppfattats som en uppenbart orimlig faktura. I det aktuella fallet har fakturan passerat både kontroll- och beslutsattest, utan att förklaringar eller kompletterande underlag har begärts in från den part som ställt ut fakturan. Det visar att kontrollen inte har varit tillräcklig.”
Först nu, sedan fakturan uppmärksammats, påstår de ansvariga att den egentligen gäller tre veckors arbete. Misstaget kan förslagsvis jämföras med det kvitto som tvingade bort Bostadsbolagets vd Bertil Rignäs från jobbet.
Andreas Wannebo anlitades utan upphandling. När han flyttades över från Göteborgs Spårvägar till Trafikkontoret fick han fortsatt uppdrag genom ett bulvanföretag (som tog tusen kronor i månaden för att vidarebefordra hans räkningar till Trafikkontoret). På så sätt kunde Trafikkontoret kringgå lagen om offentlig upphandling. På vanlig svenska kallas det mygel och i vart fall på gränsen till lagbrott. Om det säger revisorerna inte ett ord.
Rapportens innehåll, som grundas på ett litet stickprov av fakturor, är för övrigt en studie i det som ibland kallas Göteborgsandan – uppgörelser i slutna rum, utan formell dokumentation och med oklarheter om vem som egentligen är ansvarig för vad.
Några citat ur rapporten:
”Organiseringen av projekt M32 (= de italienska spårvagnarna) kan sett ur ett historiskt perspektiv beskrivas som en organisering byggd på tillit. Samtliga parter i projektet synes ha tagit som sin utgångspunkt att alla andra parter har gjort rätt. Ofta har utgångspunkten dessutom varit att någon annan också ägt och tagit ansvaret.”
” … Spårvagnsprojekt M32 har … i hög grad kommit att präglats av informella och ofta odokumenterade rutiner…”
”Kontrollfunktionen … har i perioder utförts av personer som antingen saknat tillräcklig inblick i projektet … eller utförts av en externt anlitad person som själv varit mottagare av den aktuella betalningen…”
”… den konsult som anlitades av Göteborgs Spårvägar … har debiterat sitt arvode och utlägg via sitt eget konsultbolag. Det betyder alltså att konsulten upprättar fakturor som går från det egna konsultbolaget till Göteborgs Spårvägar. På Göteborgs Spårvägar har konsulten sedan i sin egenskap av projektledare utfört en kontroll av samma fakturor.”
”… underlag för utgifter angående måltider och övernattning saknas i vissa fall … I de fall vi granskat framgår inte syftet med resan … Det kan till exempel anges att en resa har gjorts i studiesyfte, men vi menar att det tydligare och mer exakt bör dokumenteras vilka som deltar och vad det är som ska studeras.”
”I samband med ett restaurangbesök i Italien finns en notering om en ”kvällsaktivitet” – vilket vi indirekt kan sluta oss till avser ett restaurangbesök. … det framgår inte vilka som deltog, vilket som var syftet och det framgår inte tydligt vad det är för aktivitet som avsågs. På liknande sätt saknas även i andra fall uppgifter om syfte och deltagare i samband med restaurangbesök.”
Det normala är, eller borde vara, att de ansvariga vid sådana krogbesök inte attesterar fakturan utan tvärt om låter den som skickade in räkningen betala själv.
Läs Spanarens tidigare artklar om de italienska spårvagnarna:
Den lååånga historien om de italienska spårvagnarna
Anneli Hulthéns ansvar för spårvagnsfiaskot
Trafikkontoret ljög inför domstol för att mörklägga affären