NU ÄR DEN SVENSKA offentlighetsprincipen under debatt. Den offentlighet som vi haft sedan 1766 och som åldrats väl med endast få små förändringar har nu på grund av kraftigt ökad tillgänglighet ifrågasatts.
Orsaken är att hemsidor på nätet som har utgivningsbevis kan publicera bland annat domar från våra domstolar.
Var och en av oss kan få ut domar från domstolar om inte vi publicerar dem.
NÅGRA HEMSIDOR till exempel Lexbase (som har utgivningsbevis) kan publicera domar.
Publicering kan strida mot GDPR (EU:s dataskyddsdirektiv) men här är den svenska Tryckfrihetslagstiftningen undantagen.
Lexbase lägger upp ett register över samtliga domstolar i Sverige som är sökbara samt en rad andra myndigheter.
OM JAG VILL VETA veta om en person är dömd, till exempel, kan jag naturligtvis gå till varje domstol och få ut domar där personen är dömd men det är betydligt lättare att vända mig till Lexbase och då kan de söka på personen i samtliga domstolar.
Detta görs också i stor omfattning av arbetsgivare, journalister och andra.
HÄR UPPSTÅR då en konflikt med integriteten.
Så menar till exempel LO att det inte är lämpligt att en person som söker anställning nekas anställningen därför att arbetsgivaren funnit att den sökande är dömd för många år sedan.
Det kan ju bli ett livslångt straff.
Dock skall sägas att brottmålsdomar gallras efter tidigast fem år, brott med över två års fängelse gallras efter 20 år medan livstidsstraff aldrig gallras.
Å ANDRA SIDAN menar andra att det kan vara bra för hyresvärdar att få reda på om den som söker bostad är dömd för brott kopplat till bostad.
Eller grannar som inte vill ha en pedofil till granne eller en rektor som på motsvarande sätt inte vill ha en sådan lärare. Även säkerheten för särskilt kvinnor som nät-dejtar.
Även om det som ovan sägs kan vara tveksamt måste vi nog ändå vara rädda om den svenska offentlighetsprincipen. Den har tjänat oss väl i över 250 år.