Varje torsdag klockan 10:00 samlas ett hundratal distingerade, göteborgare i restaurangen i GLTK:s tennistempel vid Gamla Ullevi. Egentligen inte av någon annan anledning är att just träffas och tjôta bort en förmiddag tillsammans, samtidigt som de får avnjuta en fruktostfika och ett framträdande av dagens gästföreläsare.
Församlingen består i huvudsak av pensionerade herrar med ett förflutet inom göteborgsidrotten.
Detta betraktas som originalet till det som spridit sig och fått efterföljare i hela Sverige och som kort och gott kallas ”Gubbdagis”. Originalet heter egentligen Gamla Ullevi Veteraner, fast det är det inte många som säger. Det är en mycket informell förening. Vem som helst kan komma och vara med, ta en fika och tjôta med gänget. Ingen medlemsavgift och några tior för fikat och en oftast intressant föreläsare är allt.
Från Köttbullecaféet till Gamla Ullevi
Det hela började 1993. Legendariske fotbollstränaren Sven-Agne Larsson och några av hans kompisar började träffas regelbundet på Köttbullekaféet vid Kungstorget. Gruppen växte ganska snabbt och snart var de för många för köttbullefiket. På initiativ från Peo Johansson flyttade man över sina träffar till Gamla Ullevi. Peo var vid den här tiden chef för arenan, så det var ju en enkel match för honom att fixa en lokal åt gruppen under huvudläktaren.
Tre legendariska idrottsprofiler med SM-guld i bagaget
Sven-Agne Larsson och Peo Johansson var ju inte riktigt vilka göteborgare som helst. Peo, hade under åren sopat hem ett par SM-guld i fotboll under sina 15 år som lagledare för IFK Göteborg och lika många i handboll som lagledare för IK Heim och Sven-Agne skördade stora framgångar som tränare för Halmstad BK, ÖIS och Häcken, men det som framför allt sticker ut är förstås hans SM-guld med Åtvidaberg 1972. Han var dessutom en av grundarna av BK Häcken.
Den tredje göteborgskändisen som då höll i Gubbdagiset på Gamla Ullevi var Bengt ”Fölet” Berndtsson – landslagsmeriterad högerytter hos Blåvitt.
Karl-Alfred, Bebben, Kämpen och Brusberg
Många folkkära storheter från den västsvenska elitidrotten har passerat revy genom Gamla Ullevi veteraner. Främst förstås från fotboll och handboll. Slocknade stjärnor som Karl-Alfred Jacobsson och Bebben Johansson, Gunnar Kämpendahl och Gunnar Brusberg väcker ljuvliga minnen till liv hos tusentals äldre göteborgare, som upplevt högtidsstunder på Ullevi och Mässans A-hall.
En trio av eldsjälar driver verksamheten
Idag sköts den här verksamheten av trion Lennart Wing, Sture ”Laban” Johansson och Leif Canebring, som ser till att allt fungerar att det finns en gästföreläsare på plats fika till alla.
Lennart, som är den mest namnkunnige av dem är förstås ÖIS:aren och landslagsbacken, som blev proffs i skotska Dundee United.
Laban är välkänd i framför allt handbollskretsar och har ett förflutet i bl a RIK och BK Banér och Leif har tidigare varit chef på idrottssidan inom Fritid Göteborg.
Alla jobbar gratis – oftast även föreläsarna
Man undrar hur det är möjligt att driva verksamheten med hjälp av de futtiga tior som besökarna betalar i entré, som dessutom inkluderar kaffe och macka. Leif Canebring, som håller i föreningens ekonomi ger oss det enkla svaret:
– Ja det beror naturligtvis på att alla jobbar gratis. Vi har undantagsvis betalat någon utsocknes föreläsare, men annars ställer alla upp gratis.
Dagen då vi besökte Gubbdagiset hette föreläsaren Ola Skogsberg. Han jobbar inom göteborgspolisen och ämnet för hans föreläsning var ”Bedrägerier” – ett nog så hett ämne i dessa dagar.
Stammisar med tunga meriter
Bland Gubbdagisets mera kända stamgäster idag märks inte minst gamle storbacken Björn Nordqvist, som länge hade rekordet i antal landskamper i fotboll (115 st). Han kom till IFK Göteborg och sedan ÖIS efter sin proffskarriär i holländska storklubben PSV Eindhoven. En annan stammis, med tunga fotbollsmeriter är Bo-Leine Larsson, son till Sven-Agne Larsson som alltså var en av grundarna till Gamla Ullevi Veteraner.
Ingen oro för framtiden
Trion Wing, Laban och Canebring hyser inga farhågor inför Gubbdagisets framtid, eftersom det alltid finns folk som hjälper till. Man skulle dock gärna se att Gubbdagiset kunde locka fler kvinnor. Mansdominansen bland besökarna är påtaglig, trots att man haft flera mycket intressanta kvinnor som föreläsare.
Man anar att det kommer att ändra sig med tiden. Det sköter nog sig självt.
Hur det än blir med det, så talar mycket för att originalgubbdagiset kommer att finnas kvar i minst trettio år till.
