Trummisen som revolutionerade underhållningen i radio

Det säger Stefan Livh som själv hade tillhört Sveriges Radios skara av ljudtekniker med musikerbakgrund. Han ser tillbaka på de sju åren med den moderna radiounderhållningens formidabla succé Rally, som sändes fredagseftermiddagar i P3 mellan 1996 och 2002.

Att det handlade om en pyramidal succé vittnar inte minst det faktum att när programmet sändes samlades ibland mycket folk utanför radio- och TV-huset på Delsjövägen i Göteborg för att försöka få en skymt av Rallygänget.

Stefan Livh var navet kring vilket hela Rallykarusellen snurrade. Men programmet var inte bara en produkt av hans påhitt. Hela Rallygänget var djupt involverat i programmets innehåll.

Man skrev sina egna sketcher, dikter, sångtexter eller vad det nu kunde vara och agerade i sändningarna, men det fanns en Livh-anda i allt. Kanske för att alla var anhängare av samma slags humor. En humor som spretar lite åt olika håll – allt från lättskrattad och lättillgänglig till akademisk, infam och rent brutal.

Man var inte så noga med titlar i det gänget, men i praktiken var Stefan projektets producent med den för producenter så viktiga förmågan att plocka ihop ”rätt” folk. Och Rally bestod av rätt folk.        Peter Apelgren, Anna Mannheimer, Fredrik Wegraeus, Henke Henriksson, Åsa Gustafsson, Janne Palmén och Stefan själv utgjorde programmets kärntrupp, som gjorde en mer eller mindre galen satir på det mesta som fanns i folkhemmet.

Alla skrev sina egna manus och texter och spelade olika karaktärer i programmet. En av programmets många specialiteter var att ta kända låtar och ge dem nya, vassa texter kring företeelser i händelseflödet.

Radiounderhållning hade lunkat på i samma oförargliga stil ganska många år och Stefan, som ny medarbetare i P3, och ett gäng runt honom tyckte att ”så här kan det ju inte låta!”  De lanserade den devisen uppåt i radiohierarkin och fick grönt ljus.                                                                                        Rally är bara en av frukterna av denna aktion, men den kom att revolutionera stora delar av underhållningen i Sveriges Radio.

Med ungefär samma respektlöshet har Stefan varit en av radiounderhållningens tydligaste profiler i olika kanaler de senaste 25 åren. För tre år sedan gjorde han sin sista sändning i P4 Göteborg, sedan han tröttnat och sagt upp sig.

Har han tagit tidig pension? Inte alls. Tvärtom. Det är bara radio som just nu är satt ur spel.

– Jag kör just nu en grej på mindre klubbar, krogar och pubar. Det är kul att träffa publiken, något som man ju inte gör när man jobbar i i radio eller TV, säger Stefan när vi träffas vid ett av hans mindre gig en varm fredagseftermiddag i Bältesspännarparken i centrala Göteborg.

Estradör av klass i ökenvarma Bältesspännarparken

Det var ökenvarmt i parken den eftermiddagen och om någon timma skulle Metallica börja sin konsert på Ullevi, vilket gjorde att det inte var mer än något femtiotal som valde att stanna till i hettan för att lyssna på Stefan och bitar ur hans pubshow ”Sånger från din radio”. Men de som gjorde det fick uppleva en estradör som inte hade några som helst problem med att folkhavet framför scenen var glest. Attityden fanns där. Lika självklar som för tjugo år sedan.

Stefan funderar inte så mycket på publiken och vad den vill. Han skriver sina nummer utan att snegla särskilt mycket på vad andra ska tycka.  Om publiken är stor eller liten för påverkar inte nämnvärt hans sätt att leverera.

Stefan är en mångsysslare i underhållningsbranschen. Humor och musik har varit bottenplattan i så gott som allt han gör.

Han har gjort mer radio än de flesta, han har producerat TV, han har varit musiker, han skriver manus åt andra artister och han uppträder själv som underhållare, konferencier eller lekledare på olika mindre etablissemang. Hela tiden med den respektlöshet som var typisk för Rally.

Det hela började med att han var trummis i ett mindre känt band som hette Packet, uppkallat efter en bok av göteborgsförfattaren Peter Ekberg. (Boken handlade om ett popband som levde loppan på 60-talet och som inte hade något med Stefans band att göra.)

Sedan blev han trummis hos Peter LeMarc och 1986 ”bildade” han ”De få under bordi” (egentligen Black Ingvars), en lätt förvrängning av då välkända ”De små under jordi” från Gotland.

Stefan hade på sitt typiska maner tagit han en välkänd låt från Melodifestivalen och Svensktoppen – skrivit ny text och gjort en videoparodi på alltihop. Originalet hette ”Dover-Calais” och sjöngs av stockholmsgruppen Style.

Stefans version fick heta ”Domus-Paley” och humorn och den lätta driften med originalet trodde man bara kunde uppskattas  av göteborgare. Men låten gick upp på Svensktoppen och samma vecka fick originalet med Style lämna listan.

Stefan har ofta jobbat tillsammans med Claes Malmberg. Under pandemiåren gjorde de tillsammans en serie podradio under namnet ”Mot bättre vetande”. En dubbeltydig titel bakom vilken döljer sig lätt filosofiska samtal mellan två gubbar om vardagen om politik, om livet i allmänhet och deras egen tillvaro i synnerhet.

Till och med i dessa dialoger finns spår av det sedan över 20 år nedlagda radioprogrammet Rally. Men det är ju bara radio-Rally som är nedlagt.

Själva idén har hela tiden levt vidare, bland annat som krogshow, och den kan mycket väl dyka upp igen. Kanske i storformat.

Idag jobbar Stefan Livh för framtiden. Idéer och tankar samlas och bearbetas, för det finns planer på något stort. Men just nu är formatet litet.

För att hålla kontakt med publiken och kanske för att testa idéer för framtiden jobbar Stefan nu med att köra en enmanshow plus pianist på mindre ställen i Västsverige.

Exakt vad som kommer att bli resultatet av dessa planer är, åtminstone utåt, ännu oklart, men det är inte svårt att mellan raderna läsa ”De lite större estraderna”. Kanske inte Friends Arena eller Ullevi, men kanske Hamburger Börs eller Rondo.

Vad det än blir så handlar det inte om någon come back, eftersom han aldrig gjort något uppehåll – bara bytt plattform.