Näringslivet (= SKF, Volvo och Stena) drog sig ur.
Göteborgs Stad drog sig ur (men satsade ett par extra miljoner för att få Ostindiefararen Götheborg såld till Kina).
Det blev ingen affär.
Nu vill den politiska uppstickaren Vägvalet att Göteborg Stad ska stå för de miljoner det kostar att behålla fartyget fram till stadens 400-årsjublieum.
Intresset från dem som förvaltar skattebetalarnas pengar är dock svagt.
I våras föreslog Vägvalet genom en motion i kommunfullmäktige att staden skulle ta över ansvaret för Ostindiefararen Götheborg.
Så bär skrev de:
”Idén att bygga en fullskalig kopia av ostindiefararen Götheborg väcktes av ett par entusiastiska marinarkeologer. Skeppet växte långsamt fram med byggnadsmetoder som delvis fick återskapas. Den historiska kunskapen att bygga ett så stort skepp var inte längre helt aktuell. Kunskapen har nu samlats med fartyget.
Utan ett stort stöd från Göteborgs kommun hade projektet inte gått att genomföra.
Stadens engagemang öppnade också för ytterligare bidrag från näringslivet. Göteborg Stad var drivande när det gällde att genomföra bygget av skeppet och nu behövs aktiviteter för att fortsätta bevara och öka intresset för skeppet. Staden har därför ett fortsatt ansvar och kan inte bara överge skeppet. Vägvalet anser att kommunen ska gå in och fortsätta sitt engagemang för Ostindiefararen Götheborg.
Vi stundar ett jubileumsår för Göteborg där vi anser att ostindiefararen ska vara kvar i Göteborg för att visa på Göteborgs historia men också visa på det engagemang som göteborgare kan åstadkomma tillsammans. Med resurser och rätt engagemang finns en framtid för skeppet i Göteborg.
Under tio år har skeppet gjort Göteborgs namn känt runt om i världen. Den uppmärksammade resan till Kina blev ett viktigt inslag i de svensk-kinesiska förbindelserna och ledde till ett statsbesök i Sverige något år senare. En ny resa till Kina fick ställas in 2014 på grund av uteblivna bidrag från sponsorer. Under 2015 genomfördes en begränsad resa till Vänern och Västeuropa. För 2016 finns ingen resa planerad. Nu har stiftelsen meddelat att skeppet är till försäljning.”
Inte minst i sociala medier har idén fått stöd med bland annat en namninsamling som engagerat ett par tusen personer:
”Visste Du att världens största seglande träskepp är svenskt, men att detta skepp nu är på väg att säljas?
Ostindiefararen Götheborg … Hon är en internationell mötesplats, både privat, politiskt och handelsmässigt och under hennes många resor ute i världen har hon tjänat som representant för Sverige. .. Just nu löper detta världsunika skepp … risk att säljas och lämna oss för gott, om vi inte med gemensamma krafter kan visa vårt stöd och engagemang… ”
I kommunen har dock motionen inte väckt någon entusiasm.
Kulturnämnden går mycket noga igenom historien om Götheborg och avfärdar idén om fortsatt kommunalt engagemang:
”Stadens insatser aktualiserades sedan ledande företrädare för näringslivet (=SKF, Volvo och Stena) i januari 2011 tillskrivit kommun- och regionledning med budskapet att man inte kunde fortsätta lämna finansiella bidrag till Ostindiefararen Götheborg ’utan någon som helst motprestation'”, skriver kulturförvaltningen och erinrar om hur kommunen 2013 beslöt om om nya pengar till fartyget och samtidigt sa att efter 2015 får det vara nog: Inga mer pengar.
Ändå fick stiftelsen som äger fartyget ytterligare två miljoner i början av 2016 för att kunna sälja fartyget till Kina. Lika mycket betalade Västra Götalandsregionen. Utan resultat.
Nu sägs att kostnaden för att underhålla skeppet – exklusive personal – går på mellan sex och åtta miljoner per år. Ska skeppet visas upp tillkommer personalkostnader. Och ska det segla ”tillkommer ytterligare kostnader”.
För att visa upp skeppet som ett museum på samma årsbiljett som till stadens andra muséer behöver man sälja 150 000 årsbiljetter. ”Som jämförelse kan påpekas att kulturförvaltningens fyra museer tillsammans brukar sälja mellan 100 000 och 125 000 årsbiljetter.”
Kort sagt: Kulturförvaltningen föreslår att kulturnämnden avstyrker motionen.
Inte ens Göteborg & Co – som inte drar sig för att betala journalister för att de ska resa till Göteborg och skriva om olika event – tror på Ostindiefararens värde för turism eller näringsliv.
”Skeppets bidrag som plattform för kontakter och marknadsföring förutsätter att det är i segelbart skick vilket enligt uppgift skulle kosta tolv miljoner kronor i årligt underhåll samt kostnader för expeditioner”, skriver företaget och konstaterar att det faktum att näringslivet upphört med finansieringen tyder på att ”näringslivet inte längre värderar skeppets möjligheter på samma sätt”.
”Så som skeppet idag visas i Göteborg är vår bedömning att kostnaden är för hög i förhållande till en förmodad effekt ur ett turistiskt perspektiv”, skriver företaget.