Mitt i valrörelsen var förre sjukhuspolitikern Frank Andersson (S) beredd att avgå efter Spanarens avslöjande om hans agerande för att rädda Citysjukhuset +7.
Efter revision och anklagelser om fusk krävdes Citysjukhuset på återbetalning av flera miljoner. Sjukhuset riskerade också att förlora sina vårdavtal med regionen och kanske en konkurs.
Förre kommunalrådet Jan Hallberg (M), Frank Andersson (S), regionens ordförande Gert-Inge Andersson (S), regionens vice ordförande Johnny Magnusson (M) och regiondirektören Ann-Sofi Lodin engagerade sig i tvisten för att rädda sjukhuset vilket Spanaren avslöjade i somras.
Det hela landade i en uppgörelse som, jämfört med andra vårdgivare i samma situation, var mycket förmånlig för Citysjukhuset +7.
Spanarens avslöjande ledde till att revisorerna inledde en granskning. I sin rapport riktar de allvarlig kritik mot politikernas agerande så som Spanaren berättade i förra veckan.
Spanaren har också tagit del av de 21 intervjuer som utgör en viktig del av underlaget för revisorernas rapport.
I en av intervjuerna berättar Frank Andersson (S), som då var ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnd 5, (Göteborg centrum och väster), om sin reaktion då hans hustru uppmärksammade honom på Spanarens avslöjande. Där återgav spanaren en del av vad han sagt i ett inspelat samtal.
”Vårt samtal har varit inspelat. Jäkligt obehagligt att se detta. Jag ringer Gert-Inge (=regionens dåvarande ordförande Gert-Inge Andersson, S). Han trodde att jag varit på internt möte och talat. Men då berättar jag att de har gjort hemlig inspelning. Och jag står för det jag sagt. Om du vill jag skall lämna så gör jag det. Men då tyckte Gert-Inge att jag skulle ta det lugnt.”
Spanaren citerade bland annat Frank Anderssons omdöme om beställardirektören Ralph Harlid som var den som handlade tvisten med Citysjukhuset + 7: ”Han är som en jävla stör.”
Efter Spanarens artikel skrev Frank Andersson mejl till Ralph Harlid och bad om ursäkt. ”Men att jag står för det jag sagt. Senare träffades de och ”redde ut allting”.
Frank Andersson ger också Spanaren (och en betydande del av den granskande journalistiken) en känga då han berättar för revisorerna om sin kompis, journalisten Lasse Swahn, som sagt till honom ”att man som media inte vill visa någon hemlig inspelning. Och det vill inte seriösa journalister, seriös media”.
Läs också:
Frank Andersson: ”Bra att känna inflytelserika personer”
