fredag, december 9 2022
Bevakar Göteborg - och lite till
Spanaren.se är en nättidning i Göteborg som ägs av den ideella föreningen Sällskapet Spanaren. Vi granskar makten men rapporterar även om annat. Redaktionen arbetar gratis.

Oslo har liksom Göteborg dragit på sig stora problem genom att köpa spårvagnar från Ansaldobreda. Vagnarna har ständigt måst repareras och byggas om för att kunna köras. Och javisst, precis som i Göteborg har rostskador bidragit till eländet.

Vagnarna, som i Oslo har beteckningen SL95, började levereras kring millennieskiftet. Under den perioden genomgick tillverkaren en omvandling. Italienska Ansaldo, som fått ordern på 32 vagnar, slogs ihop med konkurrenten Breda – och så blev det Ansaldobreda.

När de första vagnarna kommit visade sig problem direkt. I mars 2001 hotade Oslo Sporveier att annullera ordern om inte Ansaldobreda åtgärdade uppenbara fel.

Bland felen: Störande oväsen. Onormalt slitage på växlar och spår. Vagnarna gick inte att köra vid temperaturer under tio minusgrader på grund av odugligt elsystem. En spårvagn rutschade baklänges nedför en backe och gick inte att bromsa. På en vagn gick inte dörrarna att öppna ens med nödöppningen – datorn trodde att fordonet körde med 13 kilometer i timmen när det stod still. Motorerna var för svaga och måste bytas på alla 32 vagnarna. 256 motorer.

Pris per vagn: 20 miljoner norska kronor, minus en okänd summa återbetalning på grund av problemen.

Man lappar och lagar

Sedan leverans har man då hållit vagnarna igång genom att lappa och laga. SL95 är ovanlig på så sätt att den har dörrar även på vänster sida och kan köras åt båda håll. Det behövs på Oslos linjer 17 och 18, som delvis har enkelspår och inga vändslingor. Bara Ansaldobreda-vagnarna kan trafikera de linjerna.

Så kom den stora skrällen 2013: Svåra rostskador upptäcktes och 30 av de 32 vagnarna togs ur trafik.

Röster började nu höjas för att ge upp de italienska vagnarna och köpa nya. En kalkyl visade att SL95 kostat 47 norska kronor i reparationer och underhåll per körd kilometer (innan rostskadorna upptäcktes). Normal kostnad för europeiska spårvägar är cirka en tia.

Oslo Sporveier, nu omdöpt till Oslotrikken, fortsatte dock att reparera. 19 av de avställda vagnarna togs ganska snart i trafik igen efter stort pådrag i verkstäderna där man lagade de allvarligaste felen: Korrosion i kopplingarna mellan vagnarnas tre sektioner.

Tunnelbanan avlastar

Övriga vagnar, som har värre skador, tas i trafik successivt efter mer omfattande insatser liknande dem som görs på vagnarna i Göteborg, där man byter rambalkar och golv.

Teknikerna i Oslos kollektivtrafik och spårvägsfacket förordar att de italienska vagnarna skrotas och ersätts. Oslo behöver hur som helst göra ett stort spårvagnsköp snart för att ersätta 40 80-talsvagnar (som trots sin ålder ännu är mycket mer driftsäkra än italienarna).

Något beslut om Ansaldobreda-vagnarnas framtid har dock inte fattats när denna artikel skrivs.

Oslo är inte lika beroende av spårvagnar som Göteborg. Stommen i kollektivtrafiken är sex tunnelbanelinjer.

Läs också: Ansoldobreda-eländet i Danmark

Föregående

Regionalt bolag skänkte bort Göteborgs aktier i Göteborg City Airport

Nästa

Qviding avböjer intervjuer i avvaktan på utredningarna

Om författaren

Björn Gustafsson

Murvelveteran som pysslat med det mesta inom journalistiken. Gillar falukorv och stuvade makaroner.

Se även