Rubrikens fråga är lätt besvarad. De som får betala är skattebetalarna i Göteborg och i regionen.

Vi har för övrigt redan betalat genom försämrad kollektivtrafik. Samtidigt har de ytterst ansvariga gått vidare i karriären och slipper ta personligt ansvar.  

Frågan är ändå aktuell.

Sedan Göteborgs Stad sa upp det sjunde tilläggsavtalet med spårvagnstillverkaren Ansaldobreda, lade ut reparationerna av spårvagnarna på andra företag och krävde att Ansaldobreda skulle betala har frågan legat hos en skiljedomstol i Stockholm. Frågan kan komma att avgöras i april 2017.

Vad skiljedomstolen kommer fram till är osäkert.

Göteborgs Stad vill nu gardera sig för den händelse att domen går staden emot och fördela kostnaderna mellan staden och regionen. Avtal har därför arbetats fram.

Så här skriver trafikkontoret om upphandlingen och den situation som uppstått:

”Göteborgs Stad har efter beslut i Kommunstyrelsen 2001 upphandlat 40 spårvagnar av märket AnsaldoBreda modell Sirio. Genom att upphandlings-avtalet även inrymde en option kring ytterligare köp har ytterligare 25 spårvagnar tillkommit. Den aktuella spårvagnsmodellen har i Göteborgs Spårvägar kommit att benämnas M32.

Samtliga 65 vagnar har levererats mellan 2006 och 2012.

Spårvagnarna har allt sedan de levererades varit behäftade med olika former av brister såsom dörrproblem, värme/kyla, förarstolar, sandmatning, buller samt onormalt slitage av hjulringar.

Utöver dessa fel uppdagades 2012 grava rostangrepp i yttre plåtar, golv-konstruktion och bärande balkar. Detta ledde till att flertalet vagnar av de först levererade 40 togs ur trafik av säkerhetsskäl. Bland vagnarna i den senare leveransen har endast enstaka rostfel uppdagats.

Sedan en längre tid har förhandlingar pågått mellan trafikkontoret, samverkande organisationer och AnsaldoBredas representanter i syfte att få samtliga levererade spårvagnar i trafik enligt den standard som avtalats.

Trafikkontoret har även till AnsaldoBreda redovisat ersättningskrav för den skada som uppstått pga. systematiska fel och brister, samt redovisat viteskrav. De ersättningskrav som förts fram rörande systematiska fel på vagnarna omfattar exempelvis onormalt hjulslitage, problem med dörrarna, problem med traktionsmotorerna och brister i sandsystemet. Vitet avser bristande tillgänglighet, driftsäkerhet och dröjsmål.

På rekommendation av projektet och dess styrgrupp och i samråd med tjänstemän och politiker från Västra Götalandsregionen och Västtrafik AB föreslogs trafiknämnden att besluta att häva tilläggsavtal 7 och att inleda skiljeförfarande för att erhålla ekonomisk kompensation för den skada som uppstått från leveransens början och därefter. Hävningen av tilläggsavtal 7 grundar sig på att AnsaldoBreda inte utfört överenskomna arbeten fackmannamässigt och i en grov avvikelse från tidplan….

Annan leverantör är upphandlad för genomförande av de åtgärder som omfattas av det hävda tilläggsavtal 7.”

Avtalet med Ansaldobreda tecknades i juni 2001.

Då var Göteborgs Stad delägare av Västtrafik och var med och betalade Västtrafiks verksamhet. Nu är det Västra Götalandsregionen som är ansvarig för alla kostnader för kollektivtrafiken och Västtrafik.

Det är skälet till att Göteborgs Stad – som köpare av spårvagnarna – och regionen/Västtrafik bär ett gemensamt ansvar för vad fiaskot kan kosta.  Därför behöver alltså staden och regionen komma överens om vem som ska betala om skiljedomen blir dyr.

I korthet: regionen och kommunen betalar hälften var om domen går Göteborg emot – utöver de 100 miljoner kronor som Västtrafik redan lovat betala.

 

LÄS TIDIGARE ARTIKLAR:

Den lååånga historien om de italienska spårvagnarna

Trafikkontoret ljög inför domstol för att mörklägga affären

Anneli Hulthéns ansvar för spårvagnsfiaskot

Konsult fick betalt för 128 timmars arbete under en vecka

Johan Nyhus (S) ber om ursäkt för de italienska spårvagnarna

Det går, hm, som smort för de italienska spårvagnarna