FÖR NÅGON VECKA SEDAN skrev jag om kyrkovalet och undrade över främst två saker, dels det enligt mig låga valdeltagandet (ca 800 000 röstande av 5,4 miljoner medlemmar), dels de politiska partiernas deltagande (3 partier under eget partipolitiskt namn och resten under icke politiska namn).
Man röstade på Nomineringsgrupper. Man har ju inom kyrkan haft diskussion om de politiska partiernas medverkan, vilket bland annat visas av att den näst största gruppen blev Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (Posk) och en annan grupp är Frimodig kyrka.
Men även om man inte ställer upp under partinamn kan man ändå sluta sig till vilket eller vilka partier som ligger bakom nomineringsgruppen.
MEN REKORDET TORDE ÄNDÅ ändå Borgerlig kristen samverkan ta. På sista plats på valsedeln hade man lyckats övertala Carl Bildt att ställa upp motvilligt enligt intervju.
Dels visste man ju att åtminstone ett parti låg bakom dels att det var viktigt med ett känt namn.
Inte känt för att haft synpunkter på kyrkliga frågor men känt för att ha haft synpunkter.
MAN HAR JU TÄNKT partipolitiskt rätt för när resultatet nu är känt så klättrade Carl Bildt från sista till första plats (man kan ju kryssa namn som i det vanliga politiska valet).
Detta innebär att en motvillig person (men politiskt känd) får plats i kyrkans högsta organ Kyrkomötet. Om han kommer att delta är en annan fråga.
JAG MENAR att detta är ett osnyggt sätt att utnyttja kyrkan i ett val som skall stärka kyrkan och stödja de uppgifter som åvilar kyrkan enligt den evangelisk-lutherska tron.
Vi har inte längre en statskyrka. Och inte minst vad innebär detta för de andra kandidaterna?
