I HELGEN SÅG jag ett inslag i både Rapport och Västnytt. Det handlade om en person i Vårgårda som födde upp kaniner som föda.
Det var en mycket stillsam man som hela tiden satt och klappade en mycket välgödd kanin. Han förklarade och talade om hur kaniner kunde hjälpa folkförsörjningen som numera är så hotad.
VI HAR FÅTT HEM en skrift om kris eller krig där myndigheter på olika sätt talar om hur vi skall skydda oss. Vi skall ha så mycket mat att vi klarar oss i en vecka och man visar olika lager runt om i Sverige, hur vi skall klara en avstängning och hur mycket vi kan odla själva.
På olika sätt verkar myndigheter motivera sin existens genom att göra oss arma folk livrädda (även om man ännu inte har nått högsta värdet på hotskalan man brukar presentera utan konkretion (just nu ät värdet fyra på en femgradig skala. Jag undrar vad högsta värdet 5 egentligen innebär, är det krig?)
MEN ÅTER till livsmedel. Vad skall vi äta? Insekter, kräldjur eller kaniner? Jag tycker nog att gränsen går vid barnens gosedjur. Men det här är ju inte första gången kaniner föds upp för att bli föda åt oss.
Jag skall berätta en liten historia från min barndom, jag är född 1946. Mina föräldrar hade en sommarstuga utanför staden och när jag var ca 8 år och min lillebror ca 6 år fick vi två kaniner att leka med som döptes till Kalle och Pelle.
VI LEKTE med dem, medan pappa repade maskrosblad och gav dem mat, vi ”hjälpte naturligtvis till”. Sommaren gick och hösten och skolan närmade sig.
En morgon i den sista veckan innan vi skulle åka till staden var dörren till kaninburen öppen och kaninerna hade rymt. Dom hade nog rymt till skogen och kanske till sin mamma trodde vår mamma och ledsnandet blev något mindre hos mig och min bror.
VI SKULLE ÅKA till staden på söndagen och vi var bjudna till farmor och farfar på lördagen. Vi skulle äta kött och ett stort fat var framdukat med välskurna småbitar.
Vi alla tog för oss och började äta utom min pappa som skyllde på opasslighet och gick ut för att hämta luft.
Jag och min bror visste att farfar hade höns och kycklingar och andra djur men inte kaniner för dem hade han inte där. Först ca tio år senare fick jag veta att vi hade ätit Kalle och Pelle men detta gjorde mig inte till vegetarian och jag äter kött men gränsen går vid kanin och andra tamdjur.
MAN JAG UNDRAR hur man tänker på SVT när man sänder ett dylikt inslag och tidigt på kvällen när man också vet att Djurens rätt har en kampanj mot affärer som säljer ”turbokycklingar”.
Vem är det man vill provocera eller tänker man inte alls?
