SVERIGE HAR FÅTT ett problem med offentlighetsprincipen genom att en domstol vägrat att lämna ut domar till rättsdatabasen Lexbase med motivet att det kan strida mot GDPR, som är en lag i EU, och vill därför inhämta vad Europadomstolen säger.
Dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) kom i maj 2018 och innebär kortfattat att rättigheterna för enskilda (integriteten) stärks och kraven ökar på företag, myndigheter och andra organisationer som hanterar enskildas personuppgifter.
MEN SVERIGE HAR ett undantag från GDPR och det gäller vår Tryckfrihetsförordning och Yttrandefrihetsgrundlag. Dessa båda lagar definieras av att det finns utgivningsbevis för mediet och en ansvarig utgivare.
Enligt GDPR finns en annan definition och det är undantag för journalistisk verksamhet men detta är inte definierat enligt svensk lag.
PROBLEMET ÄR att vi har fått så kallade rättsdatabaser, det bill säga företag som begär ut samtliga domar från domstolarna som de sedan lägger upp i sökbara databaser ur vilka vi alla mot en avgift kan få ut domar.
Från början var det dyrt men numera är det mycket billigare. Domstolen som vägrat att lämna ut domar till rättsdatabaser hävdar att de inte sysslar med journalistisk verksamhet och därför inte omfattas av det svenska undantaget. Därför har domstolen vänt sig till Europadomstolen för klargörande.
SÄGAS SKALL att det sitter en utredning i Sverige som skall utreda problemet i och med att det har vuxit. Från början var det mest myndigheter, journalister och företag som vände sig till dessa rättsdatabaser men i och med att det förbilligades och andra saker hände på nätet har enskilda vänt sig dit.
En sak som framförts i debatten är att nätdejtingen har ökat och att kvinnor vänt sig till dessa baser för att veta att de inte nätdejtar någon som är dömt för till exempel misshandel eller liknande. Samtidigt år det ju så att tilliten till varandra i samhället minskar vilket möjligen kommer att innebära att vi blir mer intresserade av vilka grannar vi får.
MOT DESSA SÄKERHETSARGUMENT talar bland andra den man som i domstolsfallet ovan menar att han ju avtjänat sitt straff men finns kvar i databasen för evigt. Han finns kvar i domstolsarkivet för var och en att efterforska men då gäller det att veta såväl domstol som rättsfall.
Ett annat argument mot databaserna är att gängkriminella kan använda dessa för att få reda på vittnen och annat ur domarna.
JAG INSER PROBLEMET men menar att vår offentlighetsprincip är så viktig och grundläggande för vår demokrati att vi inte bör riskera att slänga ut barnet med badvattnet och riskera principen för någon konstig definition från Europadomstolen.
Men man kan ifrågasätta att underdomstolar kan vägra att lämna ut domar utan stöd av Högsta Domstolen eller Riksdagen.