MED TANKE PÅ den debatt som pågår rörande vår yttrandefrihet kan det vara intressant att jämföra med tidigare händelser då yttrandefriheten har varit debatterad och hur det då utvecklade sig.
Vad gällde det för frågor och vad var problemet?
Tryckfriheten är gammal. Jury infördes 1815 och är det enda brottmål som har jury. Juryn infördes av kungen Karl Johan Bernadotte då han inte litade på juristerna som var adelsmän. Så han ville ha in folket som jury. Han var ju ett franska revolutionens barn.
DEN FÖRSTA GÅNG som jag kommer på är 1888. Då fälldes i domstol Hjalmar Branting som ansvarig för an artikel i Social-Demokraten gällande hädelse. Artikeln var skriven av Viktor Lennstrand i vilken han uppmanade läsaren att överge kristendomen och lämna Svenska kyrkan. Gud fanns inte och läran var lögn.
Det förekom debatt och upprop mot åtalet och en sak som sades (jag tror av ungsossar) var beteckningen ”det trebenta belätet” syftande på fadern, sonen och den helige ande. Hjalmar Branting dömdes till tre och en halv månads fängelse samt böter för innehållet som betecknades som förnekelse och hädelse. Även Lennstrand fälldes senare också för hädelse med starka protester som följd.
NÄSTA GÅNG kan vi säga inträffade under andra världskriget. Det förekom att framför allt två svenska tidningar, Trots Allt, där Ture Nerman var redaktör och Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning, där Torgny Segerstedt var redaktör, som väckte irritation (eller skall vi säga kränkningar) hos den tyska ledningen (eller skall vi säga grinig gubbe).
Den svenska regeringen inrättade då Pressnämnden i vilken branschföreträdare ingick, som skulle varna och hålla uppsikt över kollegor så att de inte gick för långt.
Här i Göteborg inträffade då det märkliga att Harry Hjörne i Göteborgs-Posten skulle hålla uppsikt över Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning.
Men man kunde också beslagta och ha transportförbud för misshagliga tidningar. Brotten var då smädlig (jfr kränka) eller förgriplig text eller till osämja syftande. Hela 55 tryckfrihetsåtal väcktes varav 33 slutade med fällande domar.
PÅ 1960-TALET TORKADE en politisk grupp fötterna på den amerikanska flaggan vilket åskådliggjordes i TV. Frågan var då i debatten om detta var ett brott jämfört med tidigare smädande av nationell symbol. Men vi har ingen lag i Sverige som förbjuder smädande eller kränkande av nationell symbol. När det gäller smädande eller kränkande av religion så togs hädelseparagrafen bort i svensk lagstiftning 1970.
Däremot har polisen försökt att stoppa koranbränning genom att hänvisa till ordningsproblem där den vanliga polisen tagit hjälp av SÄPO vilket skulle vara samma tanke som ovan om ”till osämja syftande” eller kränkande (av nästa griniga gubbe). Polisen har hittills fått fel av domstol men framhärdar.
DET BEGREPP som idag används är just kränka, man kränker någon genom sitt tal eller skrift. Men kränkningen sitter hos den som anser sig kränkt och inte nödvändigtvis hos den talande eller skrivande eller tecknande.
Om det jag säger eller skriver inte kränker någon så behövs inte yttrandefriheten. Det är först när någon kränks som yttrandefriheten behövs.
Vi vill gå med i NATO för att garantera våra fri- och rättigheter men nu förefaller det som vi är på väg att inskränka dem för att få vara med.