I Sjövik stannade vi för att titta in i en handelsbod som den såg ut förr i tiden.
Trångt, skrymslen och vrår, allt verkar finnas, potatismjöl, kött från lokal uppfödare, motorolja.
Vi vill ha glass.
Det finns längre in säger den unga tjejen bakom disken och pekar åt höger.
Vi vindlar oss fram bland hyllraderna och hittar Storstrut och Lakritspinne, betalar med riktiga pengar och sätter oss utanför på en skuggig bänk.
Tittar oss omkring och skådar ett par bensinpumpar. Hustrun stegar fram och konstaterar: Dom tar sedlar.
Va, säger jag tvivlande, och slickar vidare på min glass.
Fast det är sant.
Kontanterna har förpassats ut ur den dagliga tillvaron
Det har gått fort, med en rasande fart, avskaffandet av kontanter. På mindre än tio år har enkronor, tusenlappar och allt däremellan slussats ut ur den dagliga tillvaron.
”Vi tar bara kort” är det besked som allt oftare möter oss i kassor, små som stora.
Frågan varför möts ofta av en axelryckning eller förklaring att rån och stölder har blivit så vanliga att…
Så det är betalkort som gäller i allt större omfattning.
Bra, jättebra, när internet fungerar.
Så skedde inte i vintras när Coop drabbades av hackare och hela jävla skiten kollapsade och det helt enkelt inte gick att handla en enda kaviartub. Inte ens med pengar.
Betalkorten lysande affär för storbankerna
Betalkort.
Det finns förstås en vinnare här.
Eller flera.
Inbilla dig inte att betalkort är gratis.
Varje år plockar Handelsbanken 300 kronor, Swedbank 250 kronor, SEB 300 kronor och Nordea 288 kronor av varje enskild kund för det lilla billiga plastkortet som trycks in i bankautomaten (allt färre till antalet) eller scannas av en läsare i butiken.
Ingen dålig affär för våra fyra vanligaste affärsbanker som samtidigt och under en följd av år bommat igen ett stort antal kontor, sparkat tusentals anställda och gjort det extremt svårt för kunderna att komma i kontakt med en bankman:
”Växla pengar? Nej, vi har inte kontanter.”
En bank som inte hanterar pengar?
Sedelautomaten svalde glatt hundralappen
Så där står vi Sjövik och tittar tvivlande på pumparna. Vi prövar.
Hustrun som strider envist för att även kontantsamhället ska få finnas kvar, bläddrar fram en hundralapp ur plånboken, och matar in den i den lilla springan. Pumpen vaknar till liv och ur slangen forsar Shellvätskan ner i bilens innandöme. 5,07 liter.
Inte mycket att skryta med men någonstans föds hopp om ett liv som håller på att utraderas.
Vad får jag egentligen för mina kontanter?
Den viktiga och allvarliga frågan går till våra betalkortsförblindade politiker:
Vart tog sedeln vägen? Eller slanten?
Varför är Sverige det land i världen som går i bräschen för att göra livet surt för alla som inte för länge sedan såg pengar som något självklart i pluskan.
Eller för att citera en känd företagsledare:
Vad fan får jag för pengarna.
Svara på det!!!