En fin och sparsmakad nationalkväll med systrarna på Utopia Jazz vid Stigbergstorget
Så har då ännu ett nationaldagsfirande lagts till stadens samlade annaler.
Själv tillbringade jag högtidens tidiga pass med en vandring längs Säveån tillsammans med en vän.
Många musikintresserade Göteborgare sökte sig däremot till Slottsskogen, där de kunde placera ut filt och matkorg i gröngräset, kanske korka upp en flaska vin (tillåtet om man sköter det snyggt!), trivas och njuta av tillvaron när stadens symfoniorkester traditionsenligt spelade upp.
Finns det en nationaldag finns det förstås också en nationalkväll. De ännu musiktörstiga kunde lugnt låta denna infinna sig och efterhand få sitt behov släckt genom att söka sig från Slottsskogen till Utopia jazzhak vid Stigbergstorget.
Istället för hundra personer på scenen stod det nu bara två: Sisters of Invention. Sparsmakat var ordet, sa Bull.
Musik utan skyddsnät
Sisters of Invention, tvenne biologiska systrar, Karolina och Malin Almgren, sopransaxofon och slagverk. Inledningen levde verkligen upp till begreppet sparsmakat.
Enbart två akustiska instrument. Naket. Inga skyddsnät. Melodi och rytm. När jag såg uppställningen började jag, i pausen mellan två tuggor på en utsökt vildsvinsanrättning, spontant att tänka på John Coltrane och Rashied Ali och deras album Interstellar Space från 1967.
Energispel på gränsen (och ibland över) till extas. Systrarna bjöd förstås i grunden på en helt annan spis. Vackra, lyriska, smått folkloristiska melodilinjer från Karolina, understödda och kompletterade av Malin.
Det fanns, trots alla olikheter, några ingredienser som påminde om Coltrane och Ali: de långa bågarna och den till synes sömlösa övergången från tema till improvisation.
Loopar, sampling och suggestiva bakgrunder
Efterhand fick duon sällskap på scenen. Inte i meningen ytterligare personal utan i form av elektroniska hjälpmedel, som loopmaskin och förinspelat material.
Karolina, som av och till lät saxen ta paus, kunde sjunga läckra stämmor med sig själv och Malin med hjälp av en samplingsplatta leverera olika stämningsfulla musikbakgrunder.
Systrarna, som spelat tillsammans sedan koltåldern är, med föräldrar som basisten Owe Almgren och batteristen Martina Almgren, sprungna ur gedigen jazzmylla. Att deras samarbete uppmärksammas och uppskattas är tydligt, inte enbart indikerat genom kvällens högljudda och entusiastiska publikbifall, utan också via de utmärkelser, både europeiska och svenska, de erhållit för sin musikkonst.
Jazz är en forskningsresa
Första set var möjligen lite väl vackert, lågmält och försiktigt , men i andra set märktes direkt att systrarna blivit varma i kläderna.
Intensiteten och expressiviteten ökade, närvaron i stunden blev påtaglig.
Musiken upplevdes nu som undersökande och prövande, som ett antal upptäcktsfärder, kanske inte i syfte att spränga yttre gränser och kartlägga nya territorier, utan mer som resor inåt, i avsikt att söka förståelse, tydlighet och sammanhang och möjligheter att överraska sig själv.
Kritikerrosade skivor
För de som inte bevistade denna fina kväll finns turligt nog flera möjligheter att ta igen detta genom att söka upp duons skivor. Dessa har genomgående fått goda omdömen, exempelvis Navigating (2015), Sisterhood (2022) och Aurora (2025). Familjesamarbetet i Owe Almgren & Sisters of Invention Does the Beatles (2021) förtjänar också uppmärksamhet.
Samplingar och loopar i all ära, personligen uppskattade jag nog trots allt mest de stunder då saxofon och trummor fick framträda helt allena i ett avklätt samspel. Men det kanske är en generationsfråga.