MIN FÖRE DETTA tränare har gått ur tiden.
Jag minns honom som i går trots att det är över 50 år sedan vi träffades…
Det handlar förstås om en av handbollshistoriens allra främsta och mest framgångsrika tränare och ledare, Bengt ”Bengan” Johansson, Halmstad
Efter bland annat fyra SM-guld som spelare i Hellas och Drott utsågs han till förbundskapten och ansvarig tränare i handbollslandslaget under åren 1988-2004.
NÄR HAN lämnade posten efter ett mindre lyckat mästerskap hade landslaget under hans ledning tagit 13 medaljer i 16 olika internationella mästerskap!
Inte undra på att fotbollslandslagets förbundskapten Janne Andersson, även han bördig från Halmstad, beundrade ”Bengans” kompetens och ledarstil.
Om inte sjukdom(ar) hade förkortat hans liv skulle han ha fyllt 80 år i juni.
FÖR FYRA år sedan konstaterades att ”Bengan” hade drabbats av Parkinsons sjukdom, något han aldrig klagade över och hanterade med medicinering.
Men hallå eller…! kanske vän av ordning utbrister. Du har väl inte spelat handboll, framför allt inte på elitnivå? Helt korrekt. Handboll har jag spelat men inte i vuxen ålder. Så här ligger det till.
”Bengan” Johansson hade utbildat sig till gymnastiklärare efter att ha avlagt examen som reservofficer samt studerat sociologi och psykologi på universitetet.
VÅRA VÄGAR korsades inte på en handbollsplan utan på den ljuvliga sandstranden i Frösakull, strax norr om Tylösand, där jag tillbringade åtskilliga oförglömliga sommarveckor i mitt förra liv.
Sommaren 1970 hade jag lyckats med konststycket att från 1 januari till midsommar gå ned i vikt 27 kilo efter flera år av obetänksam vällevnad bland annat beroende på goda inkomster.
Det var på en uppsluppen julfest som en kvinnlig arbetskamrat och jag hade slagit vad om att jag fram till nästkommande midsommar skulle gå ned minst 25 kilo. Den som förlorade skulle få bjuda den andra på en anständig lunch.
DET GICK med radikal omläggning av matvanorna och träning. Mycket försiktigt till en början men under den ovanligt kalla vintern mycket skidåkning i månsken på en tillfrusen sjö inte långt bort.
Hur som: när sommaren kom var jag i lika bra form som när jag lämnade lumpen efter 15 månaders harvande med ett tungt granatgevär.
Jag mådde prima och fortsatte att träna, särskilt på stranden i Frösakull där många brukade bättra på konditionen.
PLÖTSLIGT EN DAG var han bara där, den unge gymnastikdirektören. Han morsade vänligt, kollade hur vi sprang och gjorde gymnastik. Sedan frågade han lika vänligt om vi ville ha några bra tips.
Det ville flera av oss och han berättade då att det i princip räcker med 3-4 kilometers löpning i egen takt 2-3 gånger i veckan samt några enkla gymnastikrörelser om man ville behålla formen.
Några veckor senare klarade jag en handstående i 5-6 sekunder…
Men det var först många år efteråt, när ”Bengan” blivit en handbollskändis med bland annat den hemliga uppfinningen gurkburk, som jag såg att det var ju han som en gång hade delat med sig av sina kunskaper på stranden i Frösakull.
Tack för det – och vila i frid ”Bengan”.
