Jag har haft mina duster med Telia.
En pågår just nu efter intressanta samtal med Kevin och Carl.
Mer om detta senare.
För en tid sedan upphörde min mejladress att fungera. Det vill säga, jag kunde ta emot e-post men inte skicka. Annat än via webmail, vilket gjorde tillvaron aningen krånglig.
Då ringer man Telia 90 200 och får så småningom tala med en support efter att först uppgett sitt personnummer, svarat ja och nej på olika frågor (Gäller dit ärende bredband? Gäller ditt ärende TV?) När jag ryter med VERSALER att mitt ärende gäller e-post tycks något sådant inte existera i Telias rikliga utbud.
Inget köande utan mobilt bank-ID
Jag placeras i telefonkö ändå men först sedan jag identifierat mig med mobilt bank-ID, den numera helt etablerade pärleporten till livets alla härligheter. Gud nåde den som saknar mobilt bank-ID. Då får man stå där utestängd från samhällets alla tjänster.
Sedan min 48:e plats i telefonkön långsamt förvandlats till nummer ett (Hurra!) är jag framme hos supporten.
Telia rekommenderar byte till annan leverantör
Tina lyssnar artigt när jag beskriver mitt problem. Men hon kan inte hjälpa mig. Föreslår att jag gör mig av med min teliaadress och varför inte skaffa gmail!?
Jag tänker, är det verkligen Telia jag talar med och Tina förklarar frankt att Telia har mest bekymmer med sina teliaadresser.
Då är vi två, tänker jag.
Problemet löst tio minuter och 190 kronor senare
Vill jag ha mitt problem hänvisar Tina till en extern tjänst som debiterar 19 kronor i minuten.Jag kapitulerar. Vad är väl 1120 kronor i timmen om 100 år, tänker jag igen, och ringer den externa tjänsten och får svar direkt utan att krångla med födelsenummer och mobilt bank-ID och får tala med Viktor som lyssnar, förstår och omedelbart löser upp mina knutar. Det tog väl högst 10 minuter för att få min e-post att fungera igen.
Sedan går det flera veckor utan att Telia och jag hamnar på kollisionskurs. Fast jag läser i tidningen oroväckande rapporter om att Telia är telekombolaget med i särklass flest anmälningar till Konsumentverket.
Glesbygden lämnas i sticket när koppar försvinner
Det är uppenbarligen fler kunder än jag som känner sig besvikna (milt uttryckt) på bemötandet och oförmågan att leva upp till ingångna avtal.
Många kunder i glesbygder har lämnats helt i sticket när Telia skrotar de gamla telefonledningarna av koppar.
Nyligen blev jag uppringd av Telia. Eller snarare av en hurtig man som presenterar sig som Kevin och sade sig ringa från Telia. En försäljare visar det sig efter mindre av 30 sekunder. Han har ett erbjudande som inte skulle gå att tacka nej till, förstår jag snart.
Gratis kanaler kommer aldrig igång
Jag tackar därför ja, trots hustruns högljudda varningar.
Till vad då?
Tre månaders gratis tillgång till nästan alla sportkanaler skulle jag få och en himla massa filmer och serier dessutom.
Det kommer att finnas i din TV inom 1-3 dagar, lovar den hurtige Kevin.
Efter fem dagar hade inget hänt.
Då tar jag mod till mig och ringer Telia support. Efter 15 minuter i kö är det min tur att kopplas fram.
Då bryts samtalet.
Upplagd som ett ärende med tre veckors väntan
Nytt försök.
Det dröjer bara 12 minuter innan jag får tala med Carl.
Jahadu, säger han när jag undrar varför allt godis ännu inte dykt upp i min TV.
Jahadu, nu ser jag, fortsätter Carl. Du är upplagd som ett ärende.
Varför detta har inträffat får jag ingen riktig förklaring på men ett ärende kan ta upp till 18 arbetsdagar innan det hanteras. Förklarar Carl med vänlighet i rösten.
Läsbara instruktioner utan nytta för kunden
Jag orkar inte ens bli arg.
Men jag minns med viss bitterhet förra hösten när vår TV kulle bli trådlös. Telias instruktioner gick att läsa men gav inget resultat, lika litet som långa telefonsamtal med supporten. Det slutade med hembesök av en butter installatör, som dels dömde ut alla trådlösa lösningar, dels gav oss ett smakprov på skamlös sverigedemokratisk propaganda (”Det går åt helvete för det här landet!”) och efter några dagar fakturerar oss för sitt besök.
Det verkar vara med Telia som med bankväsendet: Kunder är en styggelse som vi gör allt för att slippa.
Så i någon mening kanske den buttre TV-installatören hade rätt.
