SPANAREN HAR SKRIVIT om butiksdöden.
Den är förstås illa när den lilla kvartersbutiken försvinner.
Men värre, mycket värre är tidningsdöden.
I dag kom det ingen tidning i brevlådan.
Jag bor i Partille, en kommun med närmare 40 000 invånare men denna del av Sverige har alltid varit en sorgligt vit fläck på den mediala kartan.
Stampen, det en gång stolta och framgångsrika tidningsföretaget har nästan alltid lämnat Partille åt sitt öde.
Innan Stampens kapital förskingrades av allehanda girigbukar hade GP lokalredaktioner i Kungälv, Mölndal, Alingsås och Kungsbacka. Men inte i Partille.
DETTA SKULLE emellertid åtgärdas när Stampen för närmare 20 år sedan inledde en satsning som visade sig bli ett verkligt magplask.
Projektet hette Sju Dagar och innebar att sju av Göteborgs kranskommuner skulle få varsin lokaltidning utdelad gratis en dag i veckan.
Det lät ju bra.
Journalister rekryterades men inga lokalredaktioner öppnades. Av kostnadsskäl skulle bevakningen av Partille, Ale, Mölndal med flera skötas av journalister stationerade i Stampens tryckeribyggnad i Backa.
Själva grunden för en fungerande lokaltidning är en redaktion på ort och ställe dit läsaren kan komma och hälsa på eller redaktören har gångavstånd till kommunhuset och annat som ska bevakas.
Gratistidningen Sju Dagar skulle dessutom inte distribueras av Stampens egna tidningsbud utan av skolungdomar och pensionärer.
DET SOM RÅGADE fiaskomåttet var det faktum att Stampen berättade om denna satsning flera månader innan alltsammans sjösattes. Eventuella konkurrenter var alltså ordentligt förvarnade och kunde vidta lämpliga mått och steg och motåtgärder.
Sålunda bestämde sig tidningskungen i Alingsås, Bengt Michelsen, för att utvidga verksamheten genom att snabbstarta en tidning i Partille.
När Sju Dagar slutligen dök upp på scenen fanns PT (Partille Tidning) redan på plats med en lokalredaktion och en handfull anställda.
Sju Dagars öde var beseglat från början och det dröjde inte länge innan satsningen blåstes av.
I Partille blev PT ensam herre på täppan med en pappersedition som delades ut varje torsdag. Visst fanns det en del övrigt att önska, inte minst när det gällde granskningen av det politiska spelet, men den lilla redaktionen gjorde det bästa möjliga av bristen på resurser och hellre det än ingenting, tyckte vi läsare.
MICHELSENS FAMILJEFÖRETAG, som grundades för 154 år sedan, har dragits med svåra ekonomiska bekymmer under flera år. Hösten 2016 var konkursen nära men genom en rekonstruktion kunde företaget stappla vidare.
Flaggskeppet Alingsås Tidning är prenumererad och kommer ut tre dagar i veckan.
I koncernen ingår också gratistidningarna Lerums Tidning, HP (Härryda-Posten) och som sagt PT (Partille Tidning)
Som en följd av rekonstruktionen slogs HP och PT ihop i våras och antalet medarbetare minskade drastiskt. I Härryda och Partille stängdes redaktionslokalerna.
Illavarslande, minst sagt och inte blev det bättre när det uppdagades av de anställda inte fick ut sina löner i rätt tid.
Och den här veckan uteblev papperstidningarna i alla fyra orterna.
Förklaringen är en skuld till distributionsbolaget VTB.
SPELAR DET DÅ någon roll om en gratistidning som kommer en gång i veckan försvinner från marknaden?
I de fyra aktuella kommunerna bor ungefär 190 000 invånare. Hälften av dessa nås av Bengt Michelsens tidningar som berättar om stora och små händelser.
Inga riksmedier, vare sig tryckta, talade eller televiserade, har resurser att dagligen ägna landets mindre kommuner någon som helst uppmärksamhet.
Det kommer an på de lokala medieföretagen att ha tummen i ögat på folkvalda och andra maktinnehavare.
När redaktionerna läggs ner uppstår ett demokratiskt underskott som på både kort och lång sikt är ett hot mot hela samhället.
Nåja, kan man invända, numera kommer nästan alla tidningar ut på nätet. Det gäller även PT. Du kan läsa den på din dator eller smartphone. Om du äger sådana.
EN HEL DEL av vår åldrande befolkning väljer inget av dessa alternativ. De väljer ingenting om papperstidningen slutar komma.
Min gamla mor har förvisso fortfarande en morgontidning som hon kämpar sig igenom med hjälp av ett förstoringsglas. Det skulle aldrig falla henne att sätta sig framför den dator som hon faktiskt äger, och börja läsa tidningen där.
Jag vet inte hur många journalister Michelsen har sagt upp sedan ekonomin började svaja men färre journalister innebär att bevakningen inom olika områden minskar eller upphör.
Det enda som ökar är det demokratiska underskottet och hotet mot samhället.