VID SITT SENASTE sammanträde klandrar Pressens opinionsnämnd Aftonbladet för att grovt ha brustit mot publicistisk sed i behandlingen av Stockholms Stadsteaters förre chef Benny Fredriksson. Det är mycket ovanligt att opinionsnämnden skriver att tidningen grovt har brustit i sin behandling och Aftonbladets skriverier är verkligen obehagliga. De ledde ju också till att teaterchefen begick självmord den 17 mars 2018.
Aftonbladets publicering skedde 2017 på grund av ett upprop av anonyma personer som ville bli av med Benny Fredriksson där de beskrev honom som diktatorisk och som att ha skapat en tystnadskultur.
Enligt Aftonbladet hade Benny Fredriksson dessutom sett en manlig skådespelare ta ett strupgrepp på en kvinna utan att ingripa och hade pressat en skådespelerska att göra en abort. Endast en person hade framträtt i tidningen med namn, det var en sekreterare som arbetat en kort period för tretton år sedan. Därtill kom en rad andra påståenden om Benny Fredriksson.
Ett mail sändes till honom sent på kvällen vilket nådde honom klockan tio på morgonen och man erbjöd honom att svara innan klockan två. På så kort tid kunde han naturligtvis inte svara, vilket också Opinionsnämnden uttalar, och då startade Aftonbladet publiceringarna av såväl nyhetsmaterial som löpsedel och opinionsmaterial.
OPINIONSNÄMNDEN är en hedersdomstol som startade 1916 men då endast som ett organ för att granska förhållandet mellan journalister och ägare. På 1950-talet vidgades verksamheten för att på 1970-talet få de uppgifter som den har idag. Framför allt är det värnandet om den personliga integriteten som är central och här har riksdagen hotat med lagstiftning om inte branschen sköter sig.
Men det är naturligtvis viktigt att tidningarna omedelbart rättar sig efter Opinionsnämndens beslut och inte tar avstånd från beslutet på något sätt. Vilka konsekvenser ett fällande får är ju upp till den fällda tidningen med undantag för en avgift till nämnden om 32 000 kronor för Aftonbladets del och då blir det intressant hur Aftonbladet agerar.
När Medierna (ett radioprogram) som egentligen är det enda mediegranskande programmet (för övrigt ett bra program) ringer upp för att få en intervju med Lena K Samuelsson som är ansvarig utgivare, Lena Mellin som var ansvarig vid publiceringarna eller Åsa Lindeborg som vad ansvarig för kulturartiklarna. Då hänvisas till pressansvarig och till en artikel i interntidningen av Lena K Samuelsson och hennes framträdande på publicistklubben i Stockholm. Så hur kommenterade då Lena K Samuelsson fällningen?
I TIDNINGEN SKRIVER HON att Aftonbladet har gjort fel men ursäktar med att tidningen nekades intervju med Benny Fredriksson, och att en av uppgifterna inte visade sig stämma och låg kvar för länge, att man ej haft fog för en så stark formulering och att tidningen borde ha varit varsam med språk och ordval.
Att över huvud taget förklara felaktigheter med formuleringar, språk och ordval är inte hederligt: och heder är det begrepp som Pressens Opinionsnämnd vilar på. Hon skriver också att hon vidtagit ett antal åtgärder med ny redaktionsledning med mera men inga namn och inte att någon tagit något ansvar.
Och om inte tidningar oreserverat tar åt sig fällningar i Hedersdomstolen återstår endast vanliga domstolar. Men tryckfrihetsförordningen skyddar det fria ordet och det är svårt för enskilda att få rätt i en domstol. Dels är det mycket kostsamt att förlora (över 100 000 kronor) vi har jury i sådana här mål och juryn är partipolitiskt sammansatt, dels är det naturligtvis förenat med stort obehag att framträda i domstol.
Men endast i domstol kan den utpekade få skadestånd (i det här fallet är det de efterlevande och förtal av avliden) men det är inte särskilt stort. Man kan vända sig till både Opinionsnämnden och domstol, men domstolen dömer om det förekommer förtal (brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt) vilket inte Opinionsnämnden gör. Så man kan inte säkert veta hur domstolen dömer bara för att Opinionsnämnden klandrar.