Över ett år har passerat sedan 17-årige Måns drunknade i ett badkar på korttidshemmet Kofferdalen.
I över ett år har förundersökningen pågått som kan innebära att två stödassistenter döms för vållande till annans död.
I över ett år har Måns mamma Birthe Daehli tvingats vänta på besked om vad som hände den där ödesdigra kvällen.
”Blir det inget åtal kommer hela förundersökningen beläggas med sekretess, om jag förstått det rätt. Och då får vi inga svar. Utan svar är det svårare att gå vidare.”
Birthe Daehli väljer att svara på Spanarens frågor skriftigt. Det är svårt för henne att prata om den händelse som innebar att hennes son rycktes bort.
Den här kvällen, 3 januari 2018, bodde han och en annan pojke på Kofferdalen. Personalen bestod av två stödassistenter.
Det är deras version av och förklaring som Birthe ännu inte fått och som möjligen kan kasta ljus över olyckan.
Måns som föddes med flera funktionshinder och behövde passning dygnet runt lämnades alltså ensam i badkaret, upptäcktes livlös av den andre pojken (”Måns sover”) och avled ett dygn senare på sjukhuset.
Spanaren har vid upprepade tillfällen sökt och talat med förundersökningsledaren James von Reis.
För en dryg vecka gav han det senaste beskedet att det nu ”börjar dra ihop sig” till beslut om eventuellt åtal.
von Reis säger att den långa tiden från händelse till åtal inte är särskilt uppseendeväckande eftersom utredningen är oerhört omfattande med många genomförda förhör.
På frågan vad hon känner för personalen som så grovt försummade Måns skriver Birthe Daehli:
”Det är klart att allt det kommit fram i efterhand påverkar mina känslor. Det är inte roligt att höra hur det gick till på Kofferdalen. Det känns hemskt att Måns dog där. Ensam, utan att de ens brydde sig om att titta till honom. Hur ska man som mamma känna inför det? Sedan tänker jag att man som anställd har arbetsuppgifter, regler och rutiner som ska följas. Det finns där av en anledning och skyddar både brukare och anställd. Om man som anställd inte förstår poängen med dem kan man inte bara strunta i dem. Förstår man inte varför vissa saker måste göras ifrågasätter man sin chef eller någon ansvarig. Det är farligt när anställda kör sitt eget race. Då händer olyckor. Måns död var så onödig och har fört med sig mycket olycka och djup sorg. Det är tungt att ingen vill ta sitt ansvar för det som hänt.”