HUR SLAPP FÅR MAN VARA som chef i Göteborgs stad? Frågan har blivit särskilt aktuell efter skandalen på Kofferdalens korttidshem för funktionsnedsatta barn.
Vittnesanteckningar belyser en rutten miljö.
Kommunalrådet Marina Johansson (S) svarar Spanaren att hon har det yttersta ansvaret för verksamheten genom att ge tydliga riktlinjer för personalen. Och hon förutsätter att dessa riktlinjer följs.
Nu ligger det till så att det är just detta man inte ska göra om man har det yttersta ansvaret. Man ska noga kontrollera att regler följs och gripa in då det brister.
Att social resursnämnd hört ”viss kritik” men uppenbarligen inte visat handlingskraft talar sitt tydliga språk.
SPANAREN HAR TAGIT DEL av minnesanteckningar och brev från Marie Samuelsson, som arbetade på Kofferdalen tills hemmet stängdes efter katastrofen.
Vi ser nödrop från desperat personal som känt stort ansvar för barnen och sin arbetsplats. Att cheferna står för en annan version får vi förutsätta. Det är ett känt mönster.
Bo Sannum som intervjuades i Spanarens första artikel om hemmet gav sin bild, vilket fick verksamhetschefen att gå i svaromål.
MARIE SAMUELSSONS TEXTER är också tunga vittnesmål. Här några utdrag:
”En chef ska vara tydlig, rättvis, bestämd, strukturerad, kunnig, pålitlig och empatisk. Alla dessa kvaliteter saknar vår chef.”
”Att vår chef har en gedigen utbildning och lång erfarenhet som chef innebär inte att hon har en aning om det arbete vi utför.”
”Hon har i princip inte haft någon närvaro på Kofferdalen. När hon är där uppfattas hon arrogant, ”ej närvarande” då hon sitter med datorn i knäet eller håller på med sin telefon. Hon ger tydliga signaler att vi inte är viktiga.”
”Vårt korttidsboende är på väg att fullständigt haverera! Vi har under ett års tid skapat så vansinnigt mycket i rutiner, pedagogik, förtroende och arbetssätt. Den ena efter den andra i personalgruppen söker nu andra arbeten på grund av dålig arbetsmiljö som bara grundar sig i dåligt ledarskap. Vårt största stöd, vår pedagog, har sagt upp sig och slutar i september.”
NÖDROPEN STÅR ATT LÄSA sida upp och sida ner. Personalen är förtvivlad.
Slappheten inför de anställdas varningar om dålig organisation slutade som bekant i en tragedi. Ett barn dog.
Nu kan någon med maktens arrogans i stämman hävda att detta är en gnällig partsinlaga, att ord står mot ord och så vidare.
Vi som varit med förr kan riktigt höra det.
På hur många andra förvaltningar i Göteborg har man liknande problem? Normalt slutar det inte med dödsfall. Däremot göder det den kultur i vilken korruption blir en naturlig följd. Allt går för sig.
Tidigare nyhetsartikel finns HÄR
Marina Johanssons kommentar HÄR