VI HAR JUST firat tryckfrihetens 250-års jubileum och även om vi under dessa år gjort en del ändringar så har grunderna bestått, medborgarnas frihet från överheten genom censurförbud, offentlighetsprincip, distributionsförbud, privilegieförbud med mera.
Vissa delar som till exempel offentlighetsprincip och ansvarigt utgivarskap är dessutom unika för Sverige. Men nu är vi med i EU och från de två ledande aktörerna (Tyskland och Frankrike) har det kommit oroande förslag och beslut att distributörer på Internet, bland andra Google och Facebook, skall just censurera material som kan kränka personer, grupper eller stater. I Tyskland har en journalist dömts för att ha publicerat en autentisk bild på stormuftin i Jerusalem när han hälsar på Hitler vilket innebar att kränka. I Sverige har vi grupper som samarbetar med Facebook och förmår siten att hindra publicering av påstått kränkande material av påstått ”misshagliga” personer där personerna kan blockeras av Facebook.
Att privata företag tar sig rätten att censurera kan man inte säga något om, det har tidningar kunnat från början, men när stater tvingar dessa företag att censurera på nätet är det en annan sak.
I SVERIGE HAR DET inte gått så långt, men det finns förslag som nu ligger hos Lagrådet. Ett av förslagen går ut på att förbjuda databaser med personuppgifter som till exempel Lexbase, där domar från våra domstolar lagras och där man kan söka uppgifter som tydligen anses integritetskränkande. Detta skall dock inte drabba journalister eller jurister. Här återförs privilegier som princip varit döda i 250 år. Eftersom domar är offentliga handlingar undrar man om nästa steg blir att direkt inskränka offentlighetsprincipen för medborgarna. Men det innebär inte bara domar utan även andra förhållanden som etnicitet, sexuell läggning och politisk tillhörighet om detta görs tillgängligt på ett sätt som innebär att det finns risk för att enskilda personers integritet kränks.
Ett annat förslag från en ensamutredare gäller utrikesförhållanden. Röjande av uppgift av hemlig natur i internationellt samarbete för fred och frihet och som kan skada Sveriges relationer med andra länder. Här är det lätt att tänka sig inspiration från hanteringen av Julian Assange och Edward Snowden.
NU SKALL SÄGAS att inskränkningar i yttrandefriheten inte är tänkta att inskränka Tryckfrihetsförordningen eller Yttrandefrihetsgrundlagen utan yttranden på nätet där inte utgivningsbevis finns och sålunda inte faller under Yttrandefrihetsgrundlagen. Förslagen riktas mot allmänheten som inte har medieföretag bakom sig, men vi skall nog inte vara alltför säkra ens om vi tillhör Spanaren.se där utgivningsbevis finns för säkerhets skull.