MED ANLEDNING av att programdirektören för tv, Jan Helin, ansåg att ”extremister” inte skulle få framträda i program på grund av att det stred mot STV;s värdegrund kan det vara av intresse att fundera på vad detta innebär i förhållande till radio- och TV-lagen och televisionens avtal med staten.
I tillståndet att sända Tv betonas i §8 mångfald i nyhetsurvalet.
”Nyhetsförmedling och samhällsbevakning ska ha olika perspektiv så att händelser speglas utifrån olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter”.
I Radio- och Tv-lagen 3 kapitlet 1 § står att ” Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utformas opartiskt och sakligt samt med betraktande av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen”. Detta återkommer sedan i tillståndets § 13.
I kapitel 6 §1 om sändningarnas innehåll står ”Den som sänder Tv-program eller som sänder ljudradioprogram efter tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundideer och principen om människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.”
DET ÄR UPPENBART 6 kapitlets 1 paragraf som Helin hänvisar till när han talar om värdegrund. Vi kan lämna uttrycket ” det demokratiska statsskickets grundideer” eftersom det för det första hävdas att det finns ett demokratiskt statsskick (förmodligen det svenska) och för det andra med odefinierade grundideer i vilka efterföljande principer uppenbart inte ingår. Men det märkliga är att denna paragraf enligt Helin tydligen är det överordnade värdet.
I de ”objektivitets undersökningar” som genomfördes av professor Jörgen Westerståhl under 1960- och 1970-talen anges att sanningskriteriet (saklighet) måste betraktas som överordnat (om det kan fastställas) samt att med tanke på televisionens ställning ( då som monopol) kommer opartiskheten att vara ”grundläggande”. Om inte sanningskriteriet var uppfyllt blir ju övriga kriterier meningslösa. I Westerståhls undersökningar var inte sanningskriteriet möjligt att fastställa däremot gick det att fastställa parter varför opartiskhetskriteriet användes.
Vid brott mot dessa paragrafer skall Granskningnämnden i efterhand ta ställning till program som anmäls eller som Granskningsnämnden själv kan ta upp.
HELINS UPPFATTNING är då tveksam av flera skäl. Att som han hävdade att ”extremister” inte skall få framträda i tv på grund av SVT:s ”värdegrund”, är då hans definition av extremist saklig? Dessutom har en extremist alltid en motpart varför opartiskheten kan uppfyllas (även om Helin hävdar att ”värdegrunden” inte har någon motpart). Om vi i enlighet med den medeltida Katolska kyrkan hade stoppat ”extremisters” yttrandefrihet hade vi fortfarande haft uppfattningen att solen snurrade runt jorden.
Men det mest allvarliga är nog att Helins inställning strider mot tanken med Granskningsnämnden. Vad man inte förutsatt i instruktionen för Granskningsnämnden är att en television som bedriver självcensur per definition kommer att hindra vissa parters yttrandefrihet. Detta innebär att Granskningsnämnden (och inte allmänheten heller) får reda på varför vissa inte får komma till tals. Sett ut allmänhetens synvinkel går det inte att anmäla något som inte hänt.
