Min definition av en perfekt eftermiddag är normalt inte att sitta fast i en trång kö som aldrig verkar ta slut, bakom tjugofem barnvagnar på en trottoar vid Mariaplan. Men här och nu funkar det. Ingen brådska, bara så många intryck att ta in.
Loppmarknaden sista maj, som sträckte sig åtminstone från Stigbergstorget till Sandarna, var minst lika intensiv som förlagorna de senaste åren.
Foto: Emeli Olsson
Vad är det som gett den lokala prylmarknaden som fenomen ett sådant uppsving på senare år? Visst är det frestande att peka på de lillgamla hipsterfarbröder i 25-årsåldern som gillar second hand – och visst fanns de representerade här. Men de var ingen majoritet, och det här var ingen ironisk retromarknad, utan en enorm mötesplats för allt och alla.
Foto: Emeli Olsson
Just småbarnsfamiljerna var starkt representerade. Barnkläder var en stor del av utbudet längs trottoarkanterna. Men nog fanns det något för alla. För den som, till exempel, sökte klassiska science fiction-böcker, ålderdomliga verktyg, tv-spel från 90-talet eller en uppstoppad räv fanns allt detta, och så mycket mer.
Blandningen av vitt skilda saker och människor i en sådan skala leder verkligen till en rent oemotståndlig feststämning. En gemytlighet som inte ens min migrändrabbade fotograf slipper undan i solljuset, larmet och trängseln.
Som folkfest betraktat ligger det nära till hands att jämföra megaloppisen med andra göteborgska företeelser som kulturkalaset eller andra långdagen. Men känslan och stämningen är en helt annan – detta är ingen pilsnerhinkande heldags-utekväll.
Majornas megaloppis är snarare en intim, mysig fika med saft och bulle, på stadsdelsnivå.
