ANTINGEN har Johan Nyhus (S) med ett mutförsök brutit mot lagen, eller så har han inte gjort det. I ett GP-inlägg 27 november ifrågasattes hans agerande av de tre professorerna i statsvetenskap Peter Esaiasson, Mikael Gilljam och Bo Rothstein.
De vände sig emot Nyhus förslag till Theo Papaioannnou i Vägvalet att denne, om Vägvalet röstade för de rödgrönrosas budgetförslag i kommunfullmäktige, skulle få en plats i Överförmyndarnämnden. Det skulle ge honom 57 000 kr i månaden för en dags arbete per månad. Resten av tiden skulle han kunna ägna t ex åt arbete för sitt parti.
Papaioannnou sade nej och offentliggjorde propån.
DET FICK NYHUS att kalla till pressmöte. Som stöd hade han med sig Ulf Kamne (MP) och Daniel Bernmar (V). De hävdade att det inte var något konstigt och slog ifrån misstankar om att det handlade om ett mutförsök. De var vana vid sådant. Efter ett val kan ju partierna i fullmäktige förhandla om fördelningen av olika uppdrag. Det brukar man göra, men vanligen inte på sådana premisser.
Nyhus hänvisade till att Martin Wannholt (M) efter valet hade gjort upp med Vägvalet om valteknisk samverkan om vilka som skulle utses till kommunalråd. Också detta är välavlönade poster. Det ledde till att Moderaterna uteslöt Wannholt, men kommunalråd blev han alltså ändå.
DET ÄR EMELLERTID en avgörande skillnad mellan detta och det som Nyhus hoppats att Papaioannou skulle nappa på.
Å ena sidan är Vägvalet och Wannholt ense i sitt motstånd mot Västlänken. Vägvalets stöd till Wannholt ligger politiskt i linje med det. Vägvalet stärkte med detta direkt sin egen politik.
Å andra sidan har uppdraget i Överförmyndarnämnden ingenting med Västlänken att göra. Papaioannou lockades med ett väbetalt jobb bara för att ihop med sitt parti stödja de rödgrönrosas budget. Betalt, kvitterat. Det ser ut som ett röstköp för pengar.
NYHUS BLANDAR i sin argumentation ihop äpplen och päron. Visserligen har de lönande uppdragen i Överförmyndarnämnden länge lösligt fördelats mellan partierna, utan avseende på vad det är för uppdrag. Arbetsuppgifterna sköts nästan uteslutande av tjänstemännen. Men en dålig ordning, ibland kallad för en rest från förr, är ett dåligt försvar.
Nyhus har blivit polisanmäld för misstänkt försök till mutbrott. Det avgörs i sinom tid juridiskt. Ett frikännande eller fällande avgör inte om handlandet är moraliskt oantastligt. Allt som inte är förbjudet i lag är för den skull inte okej.
Pappaioannou och Vägvalet gick inte att tubba med personlig vinning. Det hedrar dem. Naturligtvis gjorde de rätt. Vad skall man då säga om dem som försökte och sedan anförde ovidkommande argument? Politruker? Knappast för goa göteborgare.